Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af hans afsigter. Adeln i Åbolän hade 1656
fördubblat sin rusttjenst, samt utlemnat hvar åttonde
bonde, och i skären tvenne båtsman på fem bönder; den
hoppades derföre, att konungen skulle för 1658
åtnöja sig med 15:de bonden, samt erbjöd sig äfven
tillita till betalande af den utomordentliga gärden för
1659 och 1660. Presterna laf våde ett antal
rustade ryttare och en ansenlig afgift af deras inkomster:
städerna åtogo sig å nyo bevillningen och fördubblade
antalet af båtsmän: äfven bönderna blefvo icke efter,
de voro beredvillige till krigshjelp och utskrifning [1].
Förgäfves bemödade sig Carl att bibehålla ett
fredligt förhållande med Ryssland. Zar Alexei
Michailowitsch ville hafva krig, för att eröfra de genom
Stolbova freden förlorade landskaperna: och denna
afsigt hoppades han nu att desto lättare ernå, då
Sverige var inveckladt uti ett krig med Polen. Först
vände sig Ryssarne emot Karelen: hela provinsen blef
förhärjad, ty ingenstädes funno de motstånd. De här
bosatte Grekiska kristna afföllo genast till deras
fordna landsmän, och framforo till en del mera rasande
än fienden; öfverallt voro mord och förhärjning
deras förskräckliga följeslagare. Ryssarne hade svurit
död och undergång åt alla Finnar och Svenskar, som i
icke ville underkasta sig den Grekiska tron och zarens
herravälde. Den vid Neva nyss anlagde staden
Nyen Der Petersburg nu står. blef ett rof för lågorna, och Öfver 70,000 tunnor
spanmål samt en mängd salt tillika dervid förstörda.
Äfven i Österbotten sträckte sig deras förhärjningar 1
ända till Kajana; gårdarne blefvo nedbrända, och
invånarne flyktade till skogarne. Emellertid hade
Gustaf Levenhaupt mottagit öfverbefälet i Finland,
och träffade goda anstalter för att afhålla fienden från
vidare framträngande; emot slutet af år 1656 tvang
han honom att draga sig tillbaka inom sina gränsor.
Ryssarne vände nu sin hufvudstyrka emot Lif- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
