Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räckte ifrån den 31 Mars till den 21 Juni 1661, innan
freden i Kardis kom till stånd, hvilken stadfästade
den i Stolbowa gjorda gränsbestämningen. Bönderna
vid gränsen kunde välja, i hvilken herres skydd de
ville öfverlemna sig. Finland blef visserligen icke
krigs-skådeplatsen; men det led genom den
Dansk-Brandenburgska fejden, hvilken utbröt under Carls
minderårighet. I Aug. 1676 blef i Åbo en allmän
landtdag hållen; adeln beviljade efter storleken af
sina gods en ansenlig förökning af ryttare; äfven enkor
och fattiga, som eljest blefvo förskonade, måste
deltaga i bevillningen. I händelse af ett Ryskt infall,
önskade man att behålla trupperna i landet: eljest
skulle de öfverlemnas åt konungen till fri disposition:
äfven denna gång erbjöd adeln sig, att underkasta sina
bönder utskrifning. Presterskapet i Åbo stift stälde
165 ryttare; (prestersknpet på Åland ville för en
ryttare hellre lemna 2 båtsmän); kleresiet i stiftet
Wiborg 80. Städerna klagade visserligen öfver stor nöd,
hufvudsakligen emedan deras handel vore alldeles
hämmad: de låfvade emellertid att uppställa fulla antalet
båtsmän. Bönderna beviljade ännu 2 utskrifningar;
men ville sedan blifva förskonade, emedan Finland
icke blott genom de många värfningarne, utan äfven
nyligen genom en farsot vore mycket utblottadt på
manskap [1]. För att så väl vid bevillningen som dem
hårda konskriptionen bedraga kronan, hade många
bönder fallit på det listiga infallit, att låta döpa alla
sina söner med ett och samma namn: konungen lät
utgå stränga förbud emot detta missbruk. Skåne och
Sveriges öfriga provinser, hvilka frambragte den mesta
spanmål, hade blifvit utplundrade vid Danskarnes
infall; derföre reqvirerades all spanmål ifrån Finland
och skickades öfver till Sverige för krigshärens behof:
äfven presterskapets tionde skulle tillika begagnas,
dock borde det få ersättning derföre efter en viss taxa.
— I kraft af regeringsformen den 3 Nov. 1660 hade
invånarne i de nyeröfrade provinserna ingen del i
riks- och landtdagarne; och biskopen i Wiborg, som
1687 gjorde riksdagens sammankallande bekant äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
