Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i landskapet Kexholm, fick derföre en alfvarsam
förebråelse.
Den reduktion, hvarigenom konungen blef satt i
stånd, att förbättra sina finanser och att tjenligare
organisera försvars-anstalterna, sträckte sig äfven till
Finland. Man följde vid kronogodsens indragande
samma grundsatser som i Sverige; och de ansenliga
landtegendomar, hvilka Braher, Lewenhaupter
och andra stora familjer hade förvärfvat sig såsom
gref- och friherreskaper, återförenades med kronan.
Mycket gjordes för den inre ekonomiens uppkomst
och förkofran, ehuruväl flera mått och steg blefvo
tagna, hvilkas ändamålslöshet eller skadlighet först
erfarenheten visade: dertill hörde oväsendet med
handels-kompanierna. Äfven handeln med tjära, Finlands
förnämsta utförsels-artikel, blef uteslutande
öfverlemnad åt ett sällskap. Österbottningarne beklagade sig
bittert öfver den förlust, som de härvid ledo; äfvenså
mycket hade Wiborg derigenom förlorat. Invånarne
gjorde år 1683 föreställningar om sitt bedröfliga
tillstånd: fordom räknade staden 350 familjer, nu blott
150, enkor deri upptagne, af hvilka knapt 3 voro i
stånd, att ordentligen betala sina utskylder. För
öfrigt blefvo goda anstalter träffade, att dels
tjärbränningen skulle blifva inskränkt, dels att de
förfärdigade varor, som levererades, skulle vara af god
beskaffenhet. De begge nya Österbottniska städerna
Jacobstad och Brahestad gjorde intrång för de äldre
städerna i granskapet, och kunde icke heller sjelfva
upparbeta sig till välstånd; Carl befalte derföre 1680,
att borgarena skulle nedsätta sig i de äldre städerna,
isynnerhet i Nya och Gamla Carleby samt i
Uleåborg. För att lemna de utvandrande behörig
tid, förunnades dem stadsrättighet ännu på 2:ne år,
och det blef dem tillika försäkradt om en treårig
afgiftsfrihet på deras kommande vistelseort.
Borgmästaren , en rådman och stadsnotarien skulle blifva
upptagna i de äldre städernas magistrat, ehuruväl
utan lön, till dess ordentliga poster blefvo lediga.
Verkställigheten häraf mötte dock hinder, och
omnämnde städer varade allt fort. Handeln tog till.
Åtminstone blefvo de nödvändigaste manufaktur-fabriker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
