Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pälkänewesi (emellan Satakunda, Wasa och Tavastland),
der han trodde sig kunna vänta fienden och lättast
afhålla honom från vidare framträngande. Den 6
Oktob. blef han i sina förskansningar angripen af
Ryssarne och försvarade sig med stor tapperhet;
fienden kunde icke vinna ett fotbredt stycke land; men
han insåg, att hans svaga styrka icke vore vuxen
fiendens beständigt förnyade anfall, och han bröt
derföre i Ryssarnes åsyn upp till Tammerfors; men
förföljd och uppnådd, innan han här kunde lägra sig,
blef för honom ingenting annat öfrigt, än att
uppgifva södra och vestra delen af landet och draga sig
med resten af sin här till Österbotten. General-major
Bauer trängde visserligen fram till Christinestad;
men då Armfelt, hvilken hade ansenligen förstärkt
sig i Österbotten, trots den förfärliga vinterkölden
ryckte honom till mötes, gick han tillbaka till
Björneborg; äfven de Svenska trupperna blefvo förlagda i
sina vinterqvarter, Landets inbyggare både ifrån
städer och landsorter i Österbotten tillbjödo sig, att
manngrant uppbryta och tjena vid armén. I början
gjorde generalerna svårigheter att antaga deras
tillhud, emedan det icke ansågs vara att lita på; de
utsände svarade: "i förra tider hade de icke haft några
adelsmän till soldater, utan sådant folk som
landet kunnat erbjuda; med förtröstan kunde de säga,
att de icke voro afskummet, utan musten och märgen
af landet; de hade all lust att, i kraft af sin
skyldiga trohet, till sidsta blodsdroppan försvara icke blott
landet, utan sina hem, sina hustrur och barn:" ja de
förklarade sig beredda, att med egen kosthållning
genast blifva instuckna bland regementerna och
öfvade i handgreppen. Officerare blefvo skickade till
åtskilliga kyrksocknar, och början gjordes med
öfningarne, I Febr. 1714 begynte äter Ryssarnes operationer;
Svenskarne stodo vid byn Storkyro, fulla af begär
att strida. Ett krigsråd hölls: Armfelt påstod ett
anfall, emedan man i Sverige vore högst missnöjd
med Finska armeens långa overksamhet;6inen de andre
fältherrarne ville invänta flera .förstärkningar, och
välja en mera gynnande position. Armfelt blef vid sin
mening, och derutaf uppstod emellan härförarne en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
