Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi och innevånare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt elgar till och med ned i Tavastland, och
stundom ännu sydligare. I fordna tider fångades rhenar
uti gropar, som betäcktes med småbuskar, asplöf och
ängkafle, hvilka de isynnerhet mycket tycka om:
man utsatte äfven snaror på deras vanliga gångstigar
och betjente sig af den omnämda orten till lockmat.
De hafva ganska farliga fiender uti rofdjuren, hvilka
anställa bland dem förskräckliga härjningar samt till
och med i vissa trakter alldeles utrota dem.
Filfrasen jagar dem med mycken list och dödar alla, som
han träffar. Om vintern blir rhenens hastiga lopp
uppehållet af djup och lös snö, och då är den förre i
stånd att upphinna honom ; han smyger sig äfven
sakta fram, när rhenen solar sig och är utmattad af
värman. Ibland döljer han sig uppe i ett träd, och
kastar sig med otrolig hastighet ner på rhenens hals;
förgäfves söker denne att befria sig ifrån sin fiende,
hvilken småningom afbiter nackpulsarne på honom.
Allrabäst smaka honom öronen, dem han alltid förtär,
om han också lemnar allt det öfriga liggande:
beundransvärd är den sorgfällighet, hvarmed han förvarar
det afgnagade hufvudet, hvilket han gömmer i ett
träd, om han blott har något tillfälle dertill[1].
Filfrasen, äfvensom lodjuret, dödas antingen med spjut
eller fångas de i räfsaxar. Räfven är filfrasens
beständiga följeslagare, och närer sig af det som denne
dödar af ren mordlystnad, utan att förtära sitt byte. —
Äfven vargen upphinner rhenen om vintern, när
snöskaren är stark nog att bära honom, under det att
rhenen nedsjunker. Vargar finnas på vissa orter i
sådan myckenhet och äro så dristiga, att de i de inre
trakterna under kalla vintrar, då deras roflystnad stiger
högst, smyga sig in i byarne. De dödas antingen med
spjut eller med bössa. Till deras förföljande väljer
man den tiden, då snön är djup och lös; ofta måste
dock jägaren hela långa dagen löpa omkring på sina
skidor, innan han träffar sitt byte. — Sent på hösten
efter första snöfallet uppsöker man spåret efter björn,
hvilken vid denna tid går in i sitt hide; när jägaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
