Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi och innevånare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
träffar spåret, viker han af och går rundt omkring
den trakt, dit fotstigen leder; finner han sedan ej
något vidare spår, så måste björnens läger vara inom
den beskrefna cirkeln; men träffar han åter på
detsamma, måste han göra ett annat slag omkring. Esomoftast
förnyas denna rund, för att undersöka om björnen
möjligtvis ombytt lägerstad. Så snart man mot våren
kan löpa på skidor, uppsökes hidet och djuret
nedskjutes eller dödas med spjut. Fattas det jägaren mod, så
nedstöter han ett par störar korsvis vid ingången till
hålan, och björnen blir då nedergjord, när han
söker att bryta sig ut. Man uppsöker honom äfven
vinter- och vårtiden utom hidet och förföljer honom så
länge till dess han blir uttröttad och i förtviflan
sätter sig till motstånd. I fall skotten icke dödat
honom, utan spjutet måste begagnas, får jägaren ej stöta
till förr, än björnen rusar på honom, emedan han
eljest slår spjutet tillbaka och kastar sin förföljare till
marken. Denne måste äfven bruka den försigtigheten,
att ställa sina skidor på tvären; ty eljest griper
björnen i dem och stöter omkull jägaren, hvilken i
allmänhet alltid måste stå så lös och ledig, att han i
ögonblicket kan springa af, om så nödigt skulle vara.
Man hör sällan af olyckshändelser på denna farliga
jagt. Som björnen har den vanan, att så länge
återkomma till sitt rof, som han ännu äger något öfrigt
deraf, så fångas han äfven i fällor, hvilka derstädes
uppställas. — Landet har utomdess uttrar, ekorrar,
hermeliner, men högst sällsynt är bäfvern; till
ekorre-jagten betjenar sig bonden i Savolax, Karelen och
norra Österbotten af en hund, hvilken är inöfvad
dertill samt vid arfskiften här och der värderas lika
med en mjölk-ko. — På de Finska kusterna
uppehålla sig både Gråvikare och Svartvikare-skälen
(Phoca Canina och Vitulina), hvilka lefva med
hvarannan i ett beständigt krig; skärgårdsbönderna
befatta sig med skälfänge från början af Mars till isens
bortgång, och från början af Oktober, till dess allt
är tillfruset. Fordom jagade man efter skälen äfven ut
på hafvet med största lifsfara; nu åtnöjer man sig
dermed, att lura på honom i skärgården. För öfrigt
klagar mun, att Finnarne icke så väl som Ryssarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
