Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi och innevånare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emot hvilket de, oafbrutet drifne längre emot norden,
ständigt hade att kämpa, synes ännu mera hafva
utvecklat de anlag för det dystra, hvilket, såsom ett
utmärkande drag i nationallynnet, genomljuder deras
äldsta sånger. Fortfarande anföllos de äfven utaf
öfverlägsna yttre fiender, och så mycket snarare
föranleddes de då att söka besegra dem med dolda och
öfvernaturliga medel. Der ej vapnen förslogo, skulle
magiska konster ersätta den bristande styrkan. Och
slutligen uppstod för dem en helig strid, försvaret för
den gamla gudaläran, emot den af Svenskarne med
våld påtrugade kristendomen. Nu synas de hemska
magterna hafva uppbjudit sina sidsta krafter, och i djupa
skogar och otillgängliga hålor, utbildade sig den
engång tagne riktningen, isynnerhet såsom värn emot
fredsförstörarne, ehuru ock tillika för andra underordnade
ändamål. Men den nya läran segrade, och dess
heliga namn blefvo bland folket bekanta och allmänna.
Man föll småningom på den tanken, att anropade
fremmande gudamagterna, då de inhemska sveko i sitt
bistånd. Sålunda sammangyttrade sig uti trollsångerna,
under årens följd, kristna och hedniska begrepp och
åsigter; och nu anträffar man i dem Jesus och
Maria, jemte St. Peter och andra katholska helgon, i
den vidunderligaste förening med Kawe, Wäinämöinen,
Ilmarinen, Hiisi, Launawatar, m. fl. — På detta
sätt tyckes, för att döma efter de lemningar vi hafva
af äldre Finska diktningar, deras ursprung sannolikast
kunna förklaras, äfvensom det alldeles egna
skaplynne de antagit. Sinnet och känslan fattas
ovilkorligen af en viss dyster hemskhet, då man läser eller
åhör dessa sånger, hvilka i ett rysligt alfvar leka med
underjordens magter och naturens dolda krafter,
såsom med befryndade själar eller förtrogne vänner.
Benämningen Runo är gemensam för alla Finska
skaldestycken. Men då dessa nationella dikter utgöra
tre slag: de Mythiska, Trollsångerna (Loihtut)
och Lyriska qväden, och endast den första och
sidsta arten äro bestämda för sång, få dessa egentligast
namn af runor. Det ofvanföre yttrade förklarar
beskaffenheten af de rent mythiska dikterna, hvilka dock
numera äro ganska sällsynta. Så mycket allmännare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
