Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi och innevånare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
moderland, och deras dialekt blir hufvudsakligen brukad
i sånger och qväden, hvartill den ypperligen väl
lämpar sig, genom rikedomen af sina vokaler. Utom en
mängd härstädes ensamt begagnade ord, afviker äfven
uttalet något ifrån de öfriga Finnarnes, isynnerhet
hvad de långa vokalerna aa och ää beträffar. Dessa
ljuda härstädes såsom diphonger oa (någongång ua)
samt eä (stundom iä); t. ex. moa i stället för maa, och
peä, för pää. Isynnerhet undvikes genom detta
sednare, det fula, breda ää, Savolaxarne tala långsamt,
men manligt; det Tavastländska l gör språket slappt;
genom r ljuder det skorrande; med d blir det lätt,
isynnerhet vid en liten aspiration [1].
De Savolaxska och Karelska bönderna hafva
slägtnamn, hvilka medlemmarne af en ätt beständigt
behålla, äfven när de lemna sin hembygd. För
qvinnorna får familjenamnet ändelsen tär eller tar, så att
då ätten heter Wartiainen, Pynnönen, Rontia, m. m.,
benämnas qvinnorna Wartiatar, Pynnötär, Rontiatar,
m.m. Detta benämningssätt har otvifvelaktigt
uppkommit genom sammandragning af t. ex. Wartiaisen
och Tytär (dotter), så att Wartiatar egentligen
betyder Wartiainens dotter, hvilket äfven styrkes deraf,
att en hustru kallas efter sin far t. ex. Hywäritär;
men efter sin man endast Hywärinen. Bruket af
dessa egna fruntimmers namn har så ingått i den
Savolaxska dialektens lynne, att omtalade ändelse ofta
öfverflyttas äfven på Svenska slägtnamn. Sålunda får
man höra bönderna upprepa Tújulintar, Opertar, m.
fl., bildade af namnen Tujulin, Åberg, m. m. —
I de öfriga Finska landskaperna utmärkas bönderna
med sitt, sin fars och ställets namn, der de äro
bosatte (t. ex. Anders Gustafsson Walkola). — Några
genuint inhemska förnamn finnas icke bibehållna bland
Finnarne; de hafva lånat dem som bland Svenskarne
äro allmänna, ehuru de böjt dem efter sin tunga.
Sålunda uttala de Gustaf, Johan, Petter,
Anders, Henrik, Maria,Katharina, Walborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
