Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bihang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skogstrakter, hvilka af Svenskarne icke blifvit odlade,
i anseende till sin stenbundna och tungt brukade
jordmån.
När de invandrat till Sverige, kan ej med
fullkomlig visshet bestämmas. Men det är ganska
sannolikt, att det skedde under Gustaf I:s och Carl
IX:s regering. Deras äldsta frihetsbref och
skatteköps dokumenter, å de af dem uppodlade hemman,
äro utfärdade vid denna tidpunkt, och många familjer
veta att uppräkna sina förfäder ända till den förste,
som lemnade sitt fädernesland.
De härstamma ostridistt ifrån horra Savolax och
det fordom så kallade Rautalampi härad, hvars
invånare höra till den Savolaxska folkstammen. Deras
Savolaxiska härkomst bevisar sig äfven tillräckligt
genom deras dialekt och bruket af slägtnamn, hvilka
de likt Savolaxarne begagna, och äro hos kolonisterna
till större delen de samma, som förekomma i Savolax
och nämnde Raiitalampi härad. Vermland var, då
det anslogs till Carls hertigdöme, nästan fullkomligt
öde, fullt af skogar och kärr; hela Väse härad,
Carl-skoga och Nyed utgjorde en ödemark, till dess
Finnarne nedsatte sig derstädes: nu äro de alldeles
utträngda ifrån dessa distrikter. Detsamma gäller om
Gilberga härad, hvarest de, äfvensom i de närmast
Norska gränsen belägna orter, i början förnämligast
satte sig ned. Deras efterkommande, hvilka ännu äro
här öfrige, hafva behållit endast namnet af Finnar,
och äro i språk och seder fullkomligt blefne
Svenskar. Verkliga Finnar träffar man nu blott i Elfdals
och Jösse härader, i socknarne Gunnarskog,
Gräsmark, Fryksände, Östmark, Ny och Dalby. Deras
boningsställen sträcka sig långs gränsen och
bergsryggen, och kröka sig jemte denna på några ställen
längre inåt landet, från Dalarne ända till Eda socken,
en sträcka af 21 mil. Men hufvudsakligast uppehålla
sig Finnarne vid den Norska gränsen, der de
allramindst äro blottstälda för oangenäma inskränkningar
och förföljelser.
Desse Finnar synas först hafva blifvit ansedda
såsom ett slags krono-nybyggare och njöto mycket
skydd, hvarföre de också snart ansenligen förökade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
