Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bihang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och utbredde sig. År 1644 voro de redan så
talrika, att i det Danska kriget några hundrade man af
dem kunde uppbådas. Emellertid räckte deras frihet
och goda dagar icke länge, Deras sätt att genom
svedje begagna skogarne, väckte missnöje isynnerhet
hos ägarne af de många efter hand anlagda
jernbruken, hvilkas stora behof af skog fordrade dess hägn
mot den Finska ekonomien. Finnarne blefvo snart
hatade och äfven illa anskrifne hos regeringen.
Redan år 1627 klagade man högeligen i Dalarne öfver
deras allt för stora förökelse. Ytterst stränga påbud
utfärdades emot dem; deras kojor och hus skulle
nerbrännas, och all spanmål tagas ifrån dem, på det
de, af brist på uppehälle, skulle blifva tvungne att
lemna skogstrakterna. I Skogs-Ordningen af den
22 Mars 1647 förordnades, att en undersökning skulle
anställas öfver deras boningsplatser, huruvida de
kunde vara skadliga för landet och skogarne. Men
denna undersökning, skulle verkställas af den Svenska
nämnden, som sjelf var deras arffiende, helst den
oftast bestod af brukens underhafvande. Det var ej
svårt att förutse, hurudant utslaget skulle blifva.
Deras hemman och gårdar förklarades vara skadliga för
bruken, hvarföre Finnarne dömdes dem förlustiga och
de tillföllo bruken såsom dem tillhörige. Följden af
dessa hårda påbud var, att de måste lemna en stor
del af sina äldre boningsställen och försvunno alldeles
ifrån de socknar, der de först satte sig ned. Några
nödsakades att blifva bruks-kolare, hvarigenom de
lättare sammansmälte med sina Svenska medbröder.
Andre blefvo ordentliga åkerbrukare, hvilkas hemman
beskattades, hvarpå de sedan kunde lefva i ro och
fred till dess en ny förordning lade äfven dem under
bruken. Efter Kongl. Resolutionen af den 8 December
1680 blef dem tillåtit, att efter förutgången besigtning
uthugga smärre svedje-åkrar, för att öka betet; men
denna frihet har genom sednare förordningar åter
blifvit inskränkt. Till lycka för Finnarne blefvo nämnde
förordningar icke alltid handhafda med yttersta
stränghet; likväl saknades ej sådana, som satte dem i
verkställighet. Bruksägarena, hvilka vid riksdagarne
utverkade påbuden, voro de första att begagna dem;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
