Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bihang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utverkades ett påbud, att de antingen skulle lära sig
Svenska, för att erhålla nödig undervisning i
kristendomen, eller alldeles förvisas ifrån trakten. Till
lycka för dessa arma Finnar utnämnde konungen några
år derefter (1690) sin hofpredikant, Johan
Schäfer, en infödd Finne, till prost i Gefle, hvilken straxt
efter sitt tillträde besökte Finmarken och anstälde
Finska katechesförhÖr. Konungen upptäckte, att det
gafs en lyckligare och billigare väg till att upplysa
dessa sina undersåtare, och han förordnade nämnde
Schäfer till general visitator i alla Finmarker och
tillsatte för Finnarne egna prester. Innan de lärde
att förstå sina Svenska lärare, voro de i en stor
okunnighet. De larmade i kyrkan, besökte närbelägna
krogar, de yngre klättrade upp i tornet och spelte
kort; barndop blefvo understundom uppskjutna så
länge, till dess gossarne sjelfve kunde gå till presten.
Men sedan de hafva lärt sina presters språk äro de
fullkomligt lika sina grannar i kristendomskunskap,
och bevista den offentliga gudstjensten med
mycken andakt, oaktadt de måste göra besvärliga
resor af 8 à 9 mils väg, för att komma till kyrkan.
Hemma läsa de bibeln och allehanda Svenska och
Finska andaktsböcker; af sådana hafva de nu ett
temligt förråd; bokbindarne förse dem dermed på
marknaderna och låto dem i början betala dessa ganska dyrt.
Efter den tiden synas kolonier hafva utbredt sig
ifrån Wermland. Man finner dem i temlig mängd
i Dalarne. De stora skogstrakter, som stöta till
Wermland, torde hafva lockat dem, att vid
tilltagande befolkning nedsätta sig derstädes, isynnerhet
då de i Wermland blefvo allt mera förföljda och
utträngde. Kanske hafva de också omedelbarligen
kommit hit öfver ifrån Finland; åtminstone hänför en
allmän tradition deras första bosättning till Johan
III:s och Carl IX:s tid. Som de i början icke
blott blefvo tålda, utan äfven uppmuntrade, förökte
de sig snart och utbredde sig öfver flere socknar, till
dess de åter kommo bergverken och bruken för nära,
der de naturligt måste erfara samma vidriga Öde som
i Wermland. Emellertid hafva deras
efterkommande bibehållit sig här, samt på några ställen mera, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
