Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands Historia till år 1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ålen
or Eg oa
39
vilegier ’). I städernas författning och lefnadssätt vi-
gjordes åt alla förnäma resande en föräring, isynner-
het af vin, till hvilket behof äfven accis-frihet för en
viss qvantitet drycker var stadskällaren beviljad. Till
en sådan myndighet, som de Tyska städerna hade
förvärfvat sig, kommo likväl alldrig magistrats-perso-
nerna i de Svenska och ännu mindre 1 de Finska stä-
derna: magistraten i Åbo stod närmast under under-
ståthållaren öfver slottet och dess län, samt den kongl.
borg-grefvens En rådmans lön besteg i penningar till
3 daler, 13 kanna vin samt, hvartannat år, 3 tunnor
spanmål, 3 lisp. smör och ett halft får. Städerna
Helsingfors, Björneborg, Borgå och Eknäs erhöllo til-
låtelse, att med egna skepp segla till utländska orter.
Samma frihet tilldelades Wasa och Uleåborg, med
uteslutande af viktualievaror, hvilka skulle få afsättas
endast på Stockholm; dock blef den sedermera dem
"fråntagen. I Wiborg skulle hvar vecka hållas en
marknad, der bönderna kunde försälja sina produkter.
Åbo stads privilegier blefvo 1617 stadfäste af konun-
gen; borgarena fingo uttrycklig tillåtelse att fara om-
kring på landet och obehindradt drifva handel, en
förmån, hvilken icke öfverensstämmer med dåvarande
stränga förbud emot landthandeln. +Borgerskapet i
Uleåborg klagade, att de Finska städerna emellan
kyrksocknarne Carleby och Kemi drefvo landthandel,
så alt fogdarne, när de uppburo utlagorna från denna
trakt, icke blott uppköpte böndernas ölriga varor,
utan äfven förbjödo dem, alt föryttra dessa till köp-
männen. Konungen förordnade derföre, att inga an-
Sd
dra städer än Uleåborg och Wasa skulle få handla i
Österbotten, dock skulle borgarena från Stockholm,
Åbo, Raumo och Björnehorg årligen få hålla tvenne
Ng .
14 dygns marknader. At vissa kyrksocknar vid kusten
förunnades utländsk handel med allehanda trädkärl,
och tillika skulle de på fremmande ort få förse sig
med salt. Åbo blef ofta besökt af Tyska och Hol-
ländska köpmän. Handtverkerierna i denna stad voro
i stort förfall, och mästarne låto betala sig öfvermåt-
+) Stjernman, 1 ce Del I. s. 1003.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
