Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allmänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
samt elgar till och med ned i Tavastland, och stun-
dom ännu sydligare. I fordna tider fångades rhenar
uti gropar, som betäcktes med små buskar, asplöf och
ängkafle , . hvilka de isynnerhet mycket tycka om;
man utsatte äfven snaror på deras vanliga gångstigar
och betjente sig af den omnämda örten till lockmal.
De hafva ganska farliga fiender uti rofdjuren, hvilka
anställa bland dem förskräckliga härjningar samt till
och med i vissa trakter alldeles utrota dem. Filfra-
sen jagar dem med mycken list och dödar alla, som
han träffar. Om vintern blir rhenens hastiga lopp up-
pehållet af djup och lös snö, och då är den förre i
stånd att upphinna honom 3; han smyger sig äfven sak-
ta fram, när rhenen solar sig och är utmattad af vär-
man. Ibland döljer han sig uppe i ett träd, och ka-
star sig med otrolig hastighet ner på rhevens hals;
förgäfves söker denne att befria sig ifrån sin fiende,
hvilken småningom afbiter nackpulsarne på honom.
Allrabäst smaka honom öronen, dem han alltid förtär,
om han också lemnar allt det öfriga liggande: beun-
dransvärd är den sorgfällighet, hvarmed han förvarar
det afgnagade hufvudet, hvilket han gömmer i ett
träd, om han blott har något tillfälle dertill ”). Fil-
frasen, äfvensom lodjuret, dödas antingen med spjut
eller fångas de i räfsaxar. Räfven är filfrasens bestän-
diga följeslagare, och närer sig af det som denne dö-
dar af ren mordlystnad, utan att förtära sitt byte. —
Äfven vargen upphinner rhenen om vintern, när snö-
skaren är stark nog att bära honom, under det att
rhenen nedsjunker. Vargar finnas på vissa orter i så-
dan myckenhet och äro så dristiga, att de i de inre trak-
terna under kalla vintrar, då deras roflystnad stiger
bögst, smyga sig in i byarne. De dödas antingen med
spjut eller med bössa. Till deras förföljande väljer
man den tiden, då snön är djup och lös; ofta måste
dock jägaren hela långa dagen löpa omkring på sina
skidor, innan han träffar silt byte. — Sent på hösten ef-
ter första snöfallet uppsöker man spåret efter björn,
hvilken vid denna tid går in i sitt hide; när jägaren
fen
+) Frosterus , Om odjuren i i Pudasjärvi. Finska H. S, Hand-
lingar ; I. 3. 258.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
