- Project Runeberg -  Finland och dess invånare / Finland och dess invånare /
31

Author: Friedrich Rühs Translator: Adolf Iwar Arwidsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allmänt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

” HH
träffar spåret, viker han af och går rundt omkring
den trakt, dit fotstigen leder; finner han sedan ej nå-
got. vidare spår , så måste björnens läger vara inom
den beskrefna cirkeln; men träffar han åter på detsam-
ma, måste han göra ett annat slag omkring. Eson-ftast
förnyas denna rund, för att undersöka om björnen
möjligtvis ombytt lägerstad. Så snart man mot våren
kan löpa på skidor, uppsökes hidet och djuret nedskju-
tes eller dödas med spjut. Fattas det Jägaren mod, så
edstöter han ett par störar korsvis vid ingången ill
hålan, och björnen blir då nedergjord, när han sö-
ker att bryta sig ut. Man uppsöker honom äfven vin-
ter- och vårtiden utom hidet och förföljer honom så
länge till dess han blir uttröttad och i förtviflan sät-
ter sig till motstånd. I fall skotten icke dödat ho-
nom, utan spjutet måste begagnas, får jägaren ej stöta
till förr, än björnen rusar på honom, emedan han
eljest slår spjutet tillbaka och kastar sin förföljare till
marken. . Denne måste äfven bruka den försigtig heten,
att ställa sina skidor på tvären; ty eljest griper björ-
’nen i dem och stöter omkull jägaren, hvilken i all-
mänhet alltid måste stå så lös och ledig, att han i
ögonblicket kan springa af, om så nödigt skulle vara,
Man hör sällan af olyckshändelser på denna farliga
jagt. Som björnen har den vanan, att så länge åter-
komma till sitt rof, som han ännu äger något öfrigt
deraf, så fångas han äfven i fällor, hvilka derstädes
uppställas. — Landet har utomdess uttrar, ekorrar,
hermeliner, men högst sällsynt är bäfvern3; till ckor-
re-jagten betjenar sig bonden 1 Savolax, Karelen och
norra Österbotten af en hund, hvilken är inöfvad
dertill samt vid arfskiften här och der värderas lika
med en mjölk-ko, — På de Finska kusterna uppehål-
la sig både Gråvikare och Svartvikare-skälen
(Phoca Canina och Vitulina) , hvilka lefva med hvar-
annan i ett beständigt krig; skärgårdsbönderna befat-
ta sig med skälfänge från början af Mars till isens
ortgång, och från början af Oktober, till dess allt
är tillfruset. Fordom jagade man efter skälen äfven ut
å hafvet med största lifsfara; nu åtnöjer man sig der-
ved, att lura på honom iskärgården. För öfrigt kla-
ar man, att Finnarne icke så väl som Ryssarne för-











<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:47:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finhist/2/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free