Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allmänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
mot hvilket de, oafbrutet drifne längre eniot norden,
ständigt hade att kämpa, synes ännu mera hafva ut-
vecklat de anlag för det dystra, hvilket, såsom ett ut-
Mmärkande drag 1 nationallynnet, genomljuder deras
-äldsta sånger. Fortfarande anföllos de äfven utaf öf-
wverlägsna yttre fiender, och så mycket snarare föran-
Jeddes de då att söka besegra dem med dolda och öf-
’vernaturliga medel. Der ej vapnen förslogo, skulle
magiska konster ersätta den bristande styrkan. Och
slutligen uppstod för dem en helig strid, försvaret för
den gamla gudaläran, emot den af Svenskarne med
"våld påtrugade kristendomen. Nu synas de hemska
"magterna hafva uppbjudit sina sidsta krafter, och i dju-
pa skogar och otillgängliga hålor, utbildade sig den en-
gång tagne riktningen, isynnerhet såsom värn emot freds-
förstörarne, ehuru ock tillika för andra underordna-
de ändamål. Men den nya lära segrade, och dess
heliga namn blefvo bland folket bekanta och allmänna.
Man föll småningom på den tanken, att anropa de frem-
mande gudamagterna, då de inhemska sveko i sitt bi-
stånd. Sålunda sammangyttrade sig uti trollsångerna,
under årens följd, kristna och hedniska begrepp och
åsigter; och nu anträffar man i dem Jesus och Ma-
ria, jemte St. Peter och andra katbolska helgon, i
den vidunderligaste förening med SKawe, Wäiinämsdi
nen, Ilmarinen, Hifi, Launawatar, m. fl. — På detta
sätt tyckes, för att döma efter de lemningar vi hafva
af äldre Finska diktningar, deras ursprung sannoli-
kast kunna förklaras, äfvensom det alldeles egna skap-
lynne de antagit. Sinnet och känslan fattas ovilkor-
ligen af en viss dyster hemskhet, då man läser eller
åhör dessa sånger, hvilka i ett rysligt alfvar leka med
underjordens magter och naturens dolda krafter, så-
som med befryndade själar eller förtrogne vänner.
Benämningen Runo är gemensam för alla Finska
’skaldestycken. Men då dessa nationella dikter utgöra
tre slag: de Mythiska, Trollsångerna (£oibtut)
och Lyriska qväden, och endast den första och sid-
sta arten äro bestämda för sång, få dessa egentligast
amn af runor. Det ofvanföre yttrade förklarar beskaf-"
fenheten af de rent mythiska dikterna, hvilka dock
numera äro ganska sällsynta. Så mycket allmännare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
