Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allmänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
het med deras; men skiljer sig dock genom sin ovan-
ligt djupa, sorgliga tonart. Hos dem synes lifvets en-
da fröjd, uttalad i dikten, vara den, att få besjunga
dess smärtor.
Sjelfva sättet att utföra ett sångstycke har hos de
Finska landtmännerna en egenhet, hvilken härstam-
mar ifrån deras forntid. Alldrig 5 sjunga mera än tven-
ne på en gång, hvilka då äro omringade af uppmärk-
samma åhörare. Försångaren (Raulaja, sångare, Påds
a mic, hufvudman), som antingen ensam eller förnämli-
"gast är kännare af stycket, eller hvilken till ålder och
r anseende bar företräde, och hvars rol skalden, när
"han författar ett qväde in promtu, sjelf åtager sig
väljer sig en medbroder eller hjelpare (Puoltaja , Sdia
ål) När den förstnämnde kommit ungefär till tre-
dje stafvelsen från slutet-af versen, faller den sednare
in, begge sjunga derpå gemensamt versen till slut,
hvarefter medhjelparen upprepar densamma ensam
med något förändrad ton. Stundom tillägger han
till första ordet af versen ett bifallsuttryck: wmufa
. (nemligen), eller fanon (jag säger), eller "ock pa,
rå, (säkert, visserligen ). Emellertid tiger försånga-
ren, till dess den andre åter kommer till sidsta stan-
sen, hvilken de åter afsjunga tillsammans; sedan fort-
sätter han ensam följande versen, tills medhjelparen
åter faller in på samma sätt som förut. Den stunden
som denne aflöser honom, använder skalden att tänka
på fortsättningen ; melodien är alltid densamma.
Sångarne sitta antingen bredvid eller midt emot
hvarandra, så nära, att de kunna gifva hvarannan
händerna, och med knä mot knä, hvarpå de stödja si-
na sammanlagda händer; under sången röra de lång-
samt hufvudet, och bafva en alfvarsam, tankfull upp-
syn. De sjunga sällan stående, och om detta ibland
händer, sälta de sig dock straxt och fullända sin sång
på ofvannämnde sätt. Vanligen anställes en sådan
högtidlig sång 1 dryckeslagen, der den frö öjdgifvande
Backus herrskar och upplifvar sinnena. Bredvid sån-
garne står oftast en bägare med öl, hvarur de ef-
ter fulländad sång uppfriska sig. Äfven de långa re-
sorna, som invånarne från aflägsna provinser anställa ,
isynnerhet vintertiden till städer och handelsplatser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
