Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allmänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sh ee
Verldens Ursprung af ett igg ”’).
Fordomdags en glosögd Lappman
Åldrigt hat inom sig hyste
Emot gamla Wäinämöinen;
Spejar afton, spejar morgon
Uppå Waäinämöinens ankomst,
Mannens bort från Uwentola;
Tog den rakaste bland pilar,
Valde den med bästa skaftet,
Och till sträng på eldsnabb båge,
Tog han hår af Hiisis jungfru,
Och små pennor af en svala,
Mjuka fjädrar utaf sparfvar;
Sköt inunder blåa elgen, -
Upp mot gamla Wäinämömen,
Träffad gamla Wäinämöinen
Föll framstupa ned i hafvet,
Ned med fingren uti vågen.
Åren sex han sedan kringdref,
Och i somrar sju der qvarflöt,
På det vida öppna hafvet,
" Uppå toma, öde fjärdar.
Som en barrfull gran han kringdrefs
Som en stubbe utaf tallen;
Stadnade på hafvets yta. —
Sotkonen en luftens fogel
För sitt bo en plats sig sökte,
Och af hö ett bo sig bygde,
Ned i stubben in det passar.
"Trenne ägg hon sedan värpte,
Ligger ut dem, värmer upp dem;
- Deraf gamla Wäinämöinen
Trodde elden fattat knäna,
Kände lemmarne upphettas;
Rörde hastigt uppå knäna,
Äggen rullade i vattnet,
Äggen föllo ned i stycken,
+) Originalet finnes hos Toppelius , I. ce. s. 25, och är upp?
tecknadt efter en muntlig tradition i VWuokkiniemi soc-
ken af Arkapgelska guvernementet. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
