Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
från Finnmarken utskeppades från Norrige till Eng-
land, m. fl. söderut belägna orter 6), hvarigenom ett
utbyte ovilkorligen måste uppstå.
De gamla nordiska berättelserna vittna icke säl-
Jan om ett krigiskt lynne hos bebyggarne i Finmar-
ken,’ ehuru detta vidsträckta lands glesa befolkning
och deras grannars mera utbildade krigskonst un-
derlättade påtrugandet af fremmande skattskyldighet.
De Finska både anfalls och försvarsvapnen, ägde for-
dom mycken ryktbarhet såsom utmärkt goda; och ett
folk, hvilket ej begagnar vapen, smider dem icke
” heller. Saxo Grammaticus omtalar ock inbyg-
garne i Finmarken, för deras stridbarhet; han be-
römmer deras ovanligt skarpa svärd, med tilläg gg, att
intet folk äger större skicklighet i bågskjutning , samt
att de strida med stora och breda pilar. Han om-
nämner äfven den utomordentliga hastighet, hvarmed
de, begagnande skidor, angripa sin fiende, och draga
sig tillbaka för att åter förnya anfallet med samma häf-
tighet. Tillika prisar han dem för kropps styrka,
vighet och mod 7). Samma uppgifter finner man för-
nyade af Johannes Magnus 8). Äfven tyckes det,
som de gamla inbyggarne i Finmarken, plägat taga
en art af krigstjenst hos Norrmännen; ty det berättas
att den rike och mägtige Raudur den Rammi hade
hos sig ett stort antal Finnar, hvilka, i händelse af
behof, stodo till hans försvar 9). Något dylikt för-
täljes om en annan krigare 1); och ehuru sjelfva den
historiska uppgiften för ingen del kan anses pålitlig,
antyder den likväl tidens åsigter och öfvertygelse om
folkets lynne. För öfrigt finner man, både hos Saxo
och i de gamla sagorna, spår af krigiska rörelser till
och ifrån dessa orter.
6) Miilter , Sagabibliothek. Bind III, s. 238. — Ei
gils Saga; s. 69.
7) Historia Danica. Ed. Klotz; s. 139, 268.
8) Gothorum Sveonumque Historia Basilex,
15587; s. 192.
9) Saga Olofs Tryggvasonar. Skalhollt, 1689. Part.
I, s. 181.
1) Halfdan Östensons Saga; kap. g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
