Finland i 19de seklet. Framstäldt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer / 61 (1893) With: Leo Mechelin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folket af Z. Topelius - Folknäringar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skördar ocli enstaka torp blifva lågornas rof. Man ur huse gar, ofta förgäfves, ut att begränsa
elden med diken, och när slutligen det barmhertiga regnet förmått livad menniskor
ieke förmå, utbreder sig öfver nejden en svart ödemark, där halfbrända stammar
spök-likt utsträcka sina grenar mot
den mörkrädde vandraren. Fä
år därefter står åter en ung,
ljusgrön löfskog på den
nedbrunna barrskogens plats. Så
stark är naturens
reproduktionskraft äfven i detta härda
klimat, att hon i de flesta fall
godtgör hvad hon försyndat.

Det är blott menniskohanden,
som skapar nya ödemarker i
utbyte mot dem hon bebygger.

Ill. Louis SPARRE. 1893.                FT[=Fedrinand Tilgmann] Skördeåker.

Det har tagit tid att i
Finland införa det rationela jordbruket, som nu med de nyare redskapen utbreder sig från kusterna
inåt. Fädernes extensiva åker med vanskötta ängar var dock ett framsteg i bredd med sveden.
»Kyttländer» äro sv? edernas arftagare. Det utdikade, torrlagda kärret uppgräftas, torfven antändes
och gifver skörd i askan, men uppbränner på samma gång äldre matjord. Säden torkas allmänt i
rior och far där ett rökbad, som bevarar dess grobarhet. I öfrigt vexla landskapens olika sed och
redskap, men i ett äro alla ense, nämligen att anse jordbruket vara den främsta af alla näringar.
Finnens hela skaplynne gör honom förtrogen med åkern, som lärt honom oförtröttad arbeta, tåligt
vänta, alltid hoppas och likväl icke misströsta, om hoppet sviker. Hellre börja på nytt. Fråga,
honom om lif och helsa; han svarar fåordigt. Fråga honom om hans åker, och han blir vältalig.

Björnjagt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>