Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det allmänna undervisningsväsendet - B. Elementarläroverken. Af August Ramsay
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det efter hand ökade antalet läroämnen och däraf vållad splittring i undervisningen stegrade
fordringarna på den pedagogiska metoden, för att goda resultat måtte vinnas. Det var icke mera nog,
att läraren hade teoretiska insigter i sitt vetenskapliga fack; han måste äfven danas i sitt kall att
utöfva undervisning, och detta kunde endast ske under direkt ledning vid ett läroverk. För att
tillgodose dessa oafvisliga anspråk upprättades år 1864 i Helsingfors en normalskola med ändamål
att vara en centralanstalt för lärarekandidaters utbildning. Vid denna skola, som står under
inseende af professorn i pedagogik och didaktik vid universitetet, mottages den blifvande läraren
efter aflagda universitetsexamina såsom auskultant under ett års tid, egnad åt praktiska öfningar
och prof, hvilka ledas och bedömas af ett kollegium, bestående af skolans fyra öfverlärare. —
Omfattande både elementar- och gymnasialklasser, blef normalskolan ett fullständigt läroverk.
Ursprungligen voro svenska och finska parallelklasser organiserade vid anstalten, men den finska
afdelningen flyttades år 1873 till Tavastehus, för att dock år 1887 åter förläggas till hufvudstaden,
såsom en fristående skola för sig.
Skolans ledning, ända från medeltiden i kyrkans vård och efter reformationen bibehållen
hos stiftsstyrelserna, var fortsättningsvis anförtrodd åt domkapitlen. Småningom länkades dock
uppmärksamheten på behofvet
af en enhetlig
centralförvaltning af hela skolverket.
Landets ständer tillstyrkte äfven
skolans skiljande från den
kyrkliga förvaltningen. På grand
af en år 1869 emanerad
författning inrättades i sådant
syfte öfverstyrelsen för
skolväsendet. Detta embetsverk
erhöll år 1874 sin nuvarande
organisation. Chefsplatsen i
detsamma har sedan dess
innehafts af L. Lindelöf, förut
professor i matematik vid
universitetet.
En tidrymd af täta och
omfattande reformer hade nu inträdt. En ny skolordning utfärdades 1872, i vissa hänseenden
kännetecknad af en mera humanistisk anda, än de föregående, och af ett sträfvande att tillgodogöra
en nyare tids pedagogiska erfarenhet. Normalskolan blef typen för de högre
undervisningsanstalterna, och de allmänna elementarläroverken i Finland skulle utgöras af lyceer för grundläggandet
af den vetenskapliga bildningen samt realskolor med ändamål att fortsätta och utvidga folkskolans
kurser äfvensom att förbereda till inträde i fackskolor. Efter hand sammandrogos nu
elementarskolor och gymnasier till lyceer med åtta års kurser, samt inrättades nya sådana. Ur lyceernas
program utmönstrades hebreiskan helt och hållet, jämte det utrymmet för de klassiska språken
något reducerades till förmån för de båda inhemska språken. I Helsingfors organiserades
dessutom ett svenskt reallyceum med språkundervisning i uteslutande modern riktning. -— Af de 11
fullständiga lyceerna blefvo 8 svenskspråkiga, medan i 3 undervisning meddelades på finska.
Realskolornas antal blef 19, af hvilka 10 med undervisning på finska. Äfven flickskolorna
ökades med trenne nya, alla svenskspråkiga.
Oaktadt de obestridliga framsteg de inneburo, fingo de år 1872 tillskapade förhållandena icke
lång varaktighet. Den s. k. språkfrågan hade till väsentlig del blifvit en skolfråga. Sträfvandena
för det finska språkets höjande stälde som sitt mål, att det stora flertalets af nationen språk
Svenska normallyceum i Helsingfors.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
