Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det allmänna undervisningsväsendet - B. Elementarläroverken. Af August Ramsay - Senaste reformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blefve fullständigt likstälclt med det äldre kulturspråket svenskan. För att nå detta mål vore det
nödvändigt, att de högre bildningsanstalterna i vidsträcktaste mån blefve tillgängliga för barn,
utgångna ur rent finska hem. De tre finskspråkiga lyceerna vore icke nog för att tillfredsställa
dessa fordringar, hvarför nya borde inrättas. Visserligen funnos finska realskolor spridda öfver
hela landet, men deras program tillvann sig icke förtroende, utan stämplades fastmera såsom en
hämsko på de finska sträfvandena, då dessa skolors elever icke förbereddes för den högsta
vetenskapliga undervisningen, den vid universitetet. En med entusiasm uppburen, men delvis äfven
agitatoriskt uppdrifven liflig företagsamhet att på enskild väg grundlägga finska lyceer gjorde sig
gällande. Förutom det redan 1871 i Helsingfors öppnade tillkommo under åren 1874—79 icke
mindre än 6 privata klassiska lyceer med finskt undervisningsspråk, de flesta i städer med förut
existerande svenska statslyceer.
Vid landtdagen 1877—78 framlades en mängd petitionsförslag angående skolväsendet, framför
allt i syfte att bereda finska språket större insteg. De olika önskningsmålen granskades
omsorgsfullt. Ständerna
be-slöto en gemensam
petition till
monarken, hvari såsom
ledande tanke
framhölls, att hvarje
bildad person i
Finland borde känna
landets båda språk.
Därför yrkades af
ständerna på sådan
förändring i
elementarläroverkens läse-ordning, att eleverna
i lyceer med svenskt
undervisningsspråk
skulle grundligt
in-hemta det finska
språket, och i lyceer,
där undervisnings-
språket var finskan, bibringas grundlig kännedom af svenska språket. Tillika framhöllos vissa
normer för bestämmande af läroverkens undervisningsspråk, hemstäldes att statsunderstöd måtte
gifvas åt privata lyceer, som fylde ett verkligt behof, och uttalades den demokratiska grundsatsen,
att ingen för fattigdoms skull måtte från statens läroverk utestängas, hvarför friplatsernas antal
ej borde strängt begränsas. Slutligen anhöllo ständerna, att i åtskilliga angifna städer lyceer med
finskt undervisningsspråk måtte af staten inrättas.
Med beaktande af denna petition skred regeringen snart till reorganisationsåtgärder. Redan
år 1883 gåfvos nya former åt det finska skolväsendet. Realskolorna indrogos nu, och lyceerna
blefvo dels klassiska, dels reala, de förra upptagande latin och grekiska i läroplanen, de senare
med ett program, i hvilket nämnda ämnen ersattes af moderna språk, jämte det större utrymme
bereddes för naturvetenskaperna, matematik och teckning. Dessutom ökades i alla lyceer antalet
lektioner i de inhemska språken. Vid sidan af de fullständiga lyceerna med åtta årsklasser
organiserades i några städer elementarskolor med två, tre och fyra årskurser. Efter denna
indelning har landet för närvarande (1893), förutom de två normallyceerna i Helsingfors, såväl det
svenska som det finska med klassisk bildningslinie, 14 klassiska lyceer, af hvilka 8 med finskan
Finska lyceum i Tavastehus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
