Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Vetenskapliga och Litterära Samfund - C. Finska Litteratursällskapet. Af E. G. Palmén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tengström, den samvetsgranne filosofen och häfdaforskaren. Sällskapets första stadgar uppsattes
af J. J. Nordström, rättsvetenskapens skarpsinnige och oböjlige kämpe. »Vårt lands» skald .1. L.
Runeberg, häfdaforskaren M. Akiander, läkarne I. Ilmoni och E. A. Ingman m. fl. tillhörde
äfven den lilla flock, som närmast gaf det nya företaget sitt stöd.
Bland de tusende, hvilka sedermera anslutit sig till sällskapet, märkas filosofen och
statsmannen J. Y. Snellman, länge sällskapets ordförande och upphofsman till flere af dess betydelsefulla
företag, språkforskarn e M. A. Castren och Aug. Ahlqvist, hvardera en kortare tid sekreterare i
sällskapet samt banbrytare på språkforskningens område, häfdatecknaren Yrjö-Koskinen,
sällskapets ordförande under aderton för dess utveckling ytterst vigtiga år, språkforskarene Julius Krohn,
F. W. Rothsten, Arvid Genetz m. fl.
Finska litteratursällskapets verksamhet kan lämpligen fördelas i fyra tydligt från hvarandra
skilda perioder. Aren 1850, 1865 och 1881 äro gränseår.
Den första perioden, räknad till år 1850, var väckelsernas och förhoppningarnas tid. Ingen
kunde ännu bedöma de öfvertagna uppgifternas vidd; ibland hoppades man det omöjliga, oftare
underskattades de vunna resultaten. Sällskapet tycktes under denna tid vara till främst för att
trycka en enda mans arbeten, men denne man var Elias Lönnrot, den finska folkpoesins samlare,
skaparen af det moderna finska
skriftspråket. Periodens vigtigaste insatser
i arbetet för den finska litteraturen
äro Kalevala och Kanteletar.
Finska litteratursällskapet, lifligt
öfvertygadt om vigten af Lönnrots
sträfvanden, beslöt redan den 8 juni
1831 att med ett anslag »understödja
kandidaten Lönnrots af berömligt nit
företagna vetenskapliga resa, hvilken
står i nära sammanhang med
sällskapets ändamål». Är 1833 erbjöd sig
sällskapet att utgifva Lönnrots »ännu
otryckta samlingar af finska runor».
Anbudet emottogs med nöje, men
Lönnrot ansåg samlingarna böra
»ordnas till ett helt sammanhängande verk,
för att därigenom uti finska mytologin kunna åstadkomma något motsvarande den isländska
Eddan». Han hade då ungefär 5,000 runoverser sammanstälda till 16 sånger, men ville ytterligare
göra insamlingar, hvartill sällskapet äfven gaf understöd. Tjenstegöromål vållade uppskof, men
den 1 april 1835 förelåg omsider ett manuskript med titel ))Kalevala eli Karjalaisten Runoja
Suomen vanhoista ajoista» (Kalevala eller Karelska sånger om Finlands forna tider), omfattande
12,078 verser och 32 sånger, och beslöt sällskapet att utan granskning trycka samlingen, hvilken
äfven utkom vid årets slut.
Allmänheten fattade icke genast denna publikations betydelse, men Finska litteratursällskapets
lilla krets gjorde det så mycket bättre. Lönnrot tillspordes, om han ej ville fortsätta sina forskningar.
Han svarade, att fornsångens skatter ingalunda ännu förelåge samlade. Dessutom borde ordspråk,
gåtor, sagor och forntraditioner tillvaratagas, hvarjämte mycket återstod i lexikografiskt och
gramma-tikaliskt afseende att göra. Rätta tiden för dessa undersökningar och skriftspråkets ombildning var
inne. Tviflande på sin förmåga, skulle Lönnrot icke åtagit sig arbetet, »därest icke en nästan
oemotståndlig inre längtan drefve mig att i detta hänseende bjuda till att åstadkomma hvad jag
möjligtvis förmår». Han framlade en plan, och sällskapet anslog 1,000 rubel banko till resemedel.
Paikkari torp, där Lönnrot föddes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
