Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Vetenskapliga och Litterära Samfund - C. Finska Litteratursällskapet. Af E. G. Palmén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbeten fingo omtryckas, och med den af Eero Salmelainen (Rudbeck) redigerade samlingen
Suomen kansan satuja ja tarinoita (Finska folkets sagor och berättelser) I IV (1852—1800)
gafs ett nytt bidrag till kännedomen af den finska folkpoesin.
Tillika fortfor arbetet för den vetenskapliga litteraturen. Europasus för sin tid utmärkta
svensk-finska lexikon, F. \\r. Pippings utomordentligt noggranna Förteckning öfver i tryck utgifna
skrifter på finska samt första delarne af Porthans Opera selecta höra till den tid, då tryckning
af finska skrifter var förbjuden. Men redan 1852 innehöll Suomi en af Yrjö-Koskinen författad
beskrifning öfver Tavastkyro socken, hvilken efter många omgångar fick tryckas på finska,
utgörande det första beviset på ohållbarheten af 1850 års censurreskript. Efter hand råkade detta
äfven i glömska, och år 1860 blef det upphäfdt.
Med fördubblad ifver tog Finska litteratursällskapet igen den förlorade tiden, användande
sina resurser samtidigt på olika håll. Rothstens latinsk-finska och Ahlmans svensk-finska
Ordbok, särskilda språkläror samt läro- och läseböcker blef vo för undervisningen, J. Ph. Palmens af
Lönnrot öfversatta juridiska handbok och den nya lagöf versättningen af G. C annelin för det
medborgerliga lifvet ovärderliga hjälpredor samt grundval för framtida arbeten i samma riktning.
Äfven den populära litteraturen blef ihågkommen. Med folkskrifters utgifvande behöfde
sällskapet icke vidare taga befattning, men Z. Topelius’ Naturens bok, den oöfverträffade läseboken,
hvartill sällskapet erhållit förlagsrätten som gåfva af dess författare, blef en icke sinande
inkomstkälla (nio upplagor och 70,000 exemplar trycktes 1860—89). Öfversättningslitteraturen främjades
med pris, och väg banades för finskans användning på scenen genom utgifvandet af samlingen
Näytelmistä I—IV.
Medel till denna utsträckta verksamhet erhöll litteratursällskapet förnämligast genom frivilliga
gåfvor (hvaribland genom testamenten af bagaren Blomberg och kammarrådet Rabbe tillsammans
165,385 mark). Från år 1858 fick sällskapet årligen 1,200 mark från Hans Majestäts finska
handkassa, samt för särskilda såsom vigtiga ansedda företag statsanslag. Det nyvaknade
konsti-tutionela lifvet samt 1863 och 1865 års språkförordningar gåfvo mångfaldt ökad bärvidd åt
litteratursällskapets verksamhet. Under medverkan från nationens sida uppreste sällskapet år 1864
en staty åt Porthan, de nationela sträfvandenas banbrytare.
Tredje skedet i litteratursällskapets historia begynner med 1860-talets svåra nödår, hvilka
återverkade på alla nationela sträfvanden. Vid samma tid blef frågan om finska och svenska
språkens rätta inbördes ställning föremål för lifliga partistrider. Men Finska litteratursällskapet,
till hvars uppgift det ej hörde att taga del i striderna, fullföljde stadigt sitt program, gifvande
detsamma allt större utsträckning.
Arbetet på folkpoesins utforskande liar för denna tid att uppvisa en nyodling af vigt: Lönnrot
utgaf år 1880 samlingen Suomen kansan muinaisia loitsurunoja (Finska folkets forna trollsånger),
hvartill materialet insamlats under årtionden. Genast därpå vidtog han med en ny upplaga af
Kanteletar, hvilken det dock icke förunnades åttio åringen att slutföra. Samtidigt förbereddes nya
forskningar, livilka snart skulle bära rik frukt.
Tillika hade betydande resultat vunnits på andra områden. Finska språkets ljud- och formlära
utreddes genom en mängd i Suomi tryckta uppsatser; språkets ordresurser blef vo med exemplarisk
fullständighet förtecknade och tolkade i Lönnrots Finsk-Svenska lexikon, omfattande 2,200 sidor
i stor oktav (tryckt 1866—80); för praktiska behof utgåfvos Godenhjelms tyskt-finska och
Meur-mans franskt-finska lexika, förutom mindre ordböcker samt undervisnings- och skönlitteratur. För
den historiska forskningen, tidigare tillgodosedd genom Suomi, grundades Historiallinen Arkisto
(Historiskt arkiv), hvars utgifvande sedan öfvertagits af Historiska samfundet; finska litteraturen
förtecknades i V. Vasenius alfabetiska och systematiska litteraturkatalog. Utgifvandet af .1734
års lag jämte däri gjorda tillägg och förändringar på finska (1877) rönte sådan framgång, att en
ny upplaga redan 1885 blef nödig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
