Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den Vetenskapliga Litteraturen - A. Historien. Af År. G. Schybergson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oftast obetydliga, men sällsynta ocli för lärdomshistorien värdefulla alster. Resultaten af hans
långvariga mödor framträdde, bl. a., i en 1856—57 publicerad, högt skattad Förteckning öfver i
tryck utgifna skrifter pa finska språket och i Historiska bidrag till Finlands Calendariografi.
En framstående bearbetare af Finlands lärdomshistoria var äfven filosofieprofessorn Johan
Jakob Teng,ström (1787—1858). Hans verk Kronologiska förteckningar och anteckningar öfver
prokanslerer och lärare vid universitetet (1838) utgöres af en rad biografier öfver de män, som
uppburit det finska universitetets verksamhet. Arbetet är icke en universitetshistoria i egentlig
mening, men innehåller vigtiga element till en sådan. T särskilda verk skildrade J. J.
Teng-ström de bägge Gezelierna, hvilka såsom biskopar och prokanslerer så mäktigt inverkade på
det finska bildningslifvet, att slutet af 17:de seklet efter dem i vår andliga odlings historia fått
namnet »Gezeliernas tidehvarf». Johan Gézelii d. ä:s minne (1825) och Gezelii den yngres
minne (1833) intaga såväl genom undersökningens fullständighet, som genom den klara och
afrun-dade formen ett utmärkt rum i Finlands historiska litteratur.
Jurisprofessor Vilhelm Gabriel Lagus var likaså en flitig historisk forskare. Hans Abo
ho frätts historia (del I, 1834) innehåller noggrant utarbetade biografier öfver de män, hvilka
sedan Abo hofrätts grundläggning haft säte i denna domstol. I arbetet Finska adelns gods och
ätter (1858) har han meddelat rikhaltigt material till den finska adelns
historia. Professorn i ryska språket M. Akiander (1802—1871), hvars
kyrkohistoriska arbeten längre fram omförmälas, gaf i skriften Om
Donationerna i Wiborgs län upplysningar angående de förläningar af
jordagods, som egt rum i östra Finland.
Medan desse, oberoende af sin embetsmannaställning, egnade sig åt
den inhemska häfdaforskningen, var Gabriel Rein (1800—1867) under
en lång följd af år historiens officiela representant vid universitetet,
där han verkade såsom docent i historia och åren 1834—61 såsom
professor i samma ämne. Han återgick till de frågor inom Finlands
medeltidshistoria, hvilka redan Porthan upptagit till bearbetning. Hans
första akademiska arbete, De vetere Carelia ante occupationem svecanam
(1825—30), blef icke slutfördt, men gaf dock anledning till
förhoppningar om att den unge författaren skulle blifva en värdig fullföljare af Porthans verk. Sedermera
behandlade han tiden för kristendomens införande i Finland i flere afhandlingar, bland hvilka
Biskop Thomas och hans tid (1838—39) är den märkligaste. Den lärda, på omfattande
litteraturstudium bygda undersökningen är ett af de mest upplysande äldre bidragen till Finlands
medeltidshistoria. Såsom universitetslärare verkade Rein för höjandet af intresset för fäderneslandets
historia genom att han gång efter annan behandlade densamma i sina föreläsningskurser. För en
större allmänhet blef denna hans lärareverksamhet fruktbringande genom att dessa kurser efter
hans död utgåfvos under titeln Föreläsningar i Finlands historia (2 delar, 1870—71), hvilket
verk i ganska stor omfattning meddelar Finlands öden från äldsta tider till 1809. Arbetet är
en opartisk och i fosterländsk ton hållen sammanställning af de resultat, som den finska
historie-skrifningen på 1840-talet uppnått, men bär till såväl innehåll som form talrika spår af att förf.
icke slutligt öfverarbetat detsamma. Af hans senare arbeten må nämnas Kriget i Finland, 1788,
1789 och 1790 (del I, 1860, bland Finska vetenskaps-societetens Bidrag). Rein var van att ur
biblioteken hemta upplysningar om det förgångna, medan den moderna arkivforskningen förblef
honom främmande. Hans historiska metod motsvarade därför på slutet af hans bana icke mera
de fordringar, som uppstäldes. På ett för sin tid förtjenstfullt sätt har han bearbetat Finlands
statistik.
En särskild plats vid sidan af den objektiva forskningens män intager en skriftställare, hvars
originela subjektivitet ej mindre i historiska, än i poetiska och kritiska skrifter gjorde sig gällande:
Johan Jakob Tengström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
