Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den Vetenskapliga Litteraturen - C. Teologin. Af Herman Råbergh - D. Filosofin. Af Th. Rein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyrkan af F. L. Schauman, 1857—59; Sanningsvittnet, teologisk och kyrklig månadsskrift af
F. L. Schauman 1809—79; Tidskrift för Teologi och Kyrka af H. Råbergh 1877—82, samt
Vartija, sedan år 1888 utgifven af E. Bergroth m. fl.
Den religiösa tvppbyg g elselitteraturen, som omfattar en mängd större och mindre arbeten, har
rönt ett genomgående inflytande af de religiösa rörelserna. Den till H. Renqvist sig anslutande
väckelsen egde i sin upphofsman och ledare äfven sin förnämste skriftställare. Bland andra af
honom författade och bearbetade skrifter torde särskildt böra nämnas tvenne, som äro uttryck af
ifrågavarande riktnings egendomlighet: Lyhykäinen itse koettelemus ja parannuxen-neuvo, 1827
(Kort undervisning om själfpröfning och bättring) samt Lyhykäinen tutkindo rukouksen
tarpeellisuudesta, 1835 (Kort undersökning om bönens nödvändighet). Den pietistiska’riktningen, som först
utbredde sig i Savolaks, hade uti J. F. Bergh sin litterära ledare. Motsatserna mellan pietismens
religiösa lifsåskådning och den s. k. evangeliska riktningen, hvilken främst uppbars af F. G.
Hedberg, hafva tecknats i åtskilliga delvis polemiska skrifter. Hedberg utgaf icke blott särskilda
tidskrifter såsom organ för den evangeliska rörelsen, han har dessutom framstält de för denna
riktning egendomliga läror i arbeten, af hvilka de förnämsta äro Verklärans vederläggning och
Evangelii försvar, 1847—51, samt Trons lära till saligheten, 1853. Tilläggas må, att ifrågavarande
religiösa rörelser icke gått ut på bildandet af några från den lutherska kyrkan afskilda sekter.
Denna fragmentariska öfverblick gifver blott en svag bild af det i finska folkets lif djupt
ingripande arbete, som den finska teologin öfvat. Ljuset i det finska folkets lif har varit Guds
ord. I detta ljus ha vuxit upp dess sedliga kraft, dess tålamod, dess förtröstan i lidande och
arbete, dess lydnad för lag, dess ödmjuka hopp äfven i tider af mörker och nöd, dessa tilltalande
drag, som så aktningsbjudande känneteckna vårt folk.
, Den kyrka, som i det 19:de seklet fostrat och vägledt det finska folket att förstå och fylla
sin uppgift, har erhållit sin insigt ur den verksamhet vi här skildrat. Detta har varit och är
ännu den finska teologins mål — det har varit och skall förblifva dess fröjd och ära att få
öfva sitt arbete i fosterlandets tjenst.
Herman Råbergh.
D. FILOSOFIN.
Äfven vid Abo universitet herskade under en lång tid det slags filosofi, som efter
reformationen genom Melanchtons inflytande blef rådande vid de lutherska högskolorna. Den utgjorde en
i någon mån förenklad samt från en del tomma hårklyfverier renad skolastik, som dock i mycket
var beslägtad med medeltidens, om än den ortodoxi den förra hyllade ej mera yar den katolska,
utan den evangelisk-lutherska. Med all ifver sökte man äfven hos oss utestänga nya filosofiska
riktningar, isynnerhet den såsom kättersk utropade Cartesianska, hvilken, gynnad af naturforskarne,
tog en och annan ansats att intränga äfven i Åbo. Ej förrän under det adertonde seklet
lyckades det sådana system, som uppvuxit ur den nyare tidens jordmån, att vinna fast fot vid det
finska universitetet: först det Leibnitz-Wolf iska, senare äfven det Locke’ska.
H. G. Porthan, mannen med den omfattande lärdomen och den sällsynta lärareförmågan,
hvars namn redan flere gånger nämnts i detta verk, sträckte sin omsorg om ungdomens bildning
äfven till den filosofiska undervisningen, i det han höll föreläsningar bland annat i logik,
psykologi, estetik, naturrätt och pedagogik. Hans ståndpunkt var visserligen mindre den stränga
systematikerns, än den populariserande eklektikerns. Närmast var det dock Lockes erfarenhetsfilosofi
han hyllade, utan att af densamma draga de materialistiska slutsatser, som en del franska tänkare
däraf dragit. Porthan upplefde den omhvälfning, som Kant mot slutet af 1700-talet åstadkom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
