Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den Vetenskapliga Litteraturen - E. Filologin - a. Den finska filologin. Af E. N. Setälä - b. Den svenska filologin. Af I. A. Heikel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af undersökningar angående folkpoesin må här nämnas O. Donners uppsatser Kalevipoeg
(186C) och Der Mythus von Sampo (1871), i hvilka han, anslutande sig till ett vid denna tid
ganska allmänt åskådningssätt, vill förklara folkets berättelser såsom delvis framgångna ur en
poetisk uppfattning af vissa naturföreteelser. Från en likartad ståndpunkt utgår äfven Eliel
Aspelin (f. 1847, extra ordinarie professor i estetik 1892) i sitt idörika arbete Kalevalan
tutkimuksia (Kalevala-studier, 1882), för hvilket såsom källor begagnats själfva de ursprungliga
runc-samlingarna och icke blott den tryckta redaktionen af Kalevala. Julius Krohns metod har hans
son Kaarle Krohn (f. 1863, docent i folkdiktsforskning 1888) tillämpat på sagoforskningen. Den
första delen af hans Tutkimuksia suomalaisten kansansatujen alalta (Undersökningar på de finska
folksagornas område) berör djursagorna och har äfven utkommit på tyska. För närvarande är
den första delen af Julius Krohns efterlemnade Finska mytologi, slutförd af Kaarle Krohn,
under tryck.
I vårt land vände sig forskningen i finsk språkvetenskap och folklore genast från början
och tidigare än- annorstädes till den lefvande källan, till folket själft. Då vi icke hade några
gamla språkliga minnesmärken, fans för oss icke mycken frestelse till kammarstudier; också har
antalet af de s. k. kammarlärde hos oss alltid varit mycket litet. Materialet till det finska
språkets och den finska folklitteraturens historia måste upptecknas ur folkets mun. På samma
gång som denna brist på gamla källor försvårat forskningen, har den således äfven ledt
forskningen in på en rätt och naturenlig stråt. På den finska filologins område har vetenskapen i vårt
land hittills skapat det originellaste och själfständigaste, och de resultat den redan ernått berättiga
oss att äfven för framtiden af densamma hoppas goda frukter både för den nationela och den
internationela vetenskapen.
E. N. Setälä.
B. Den svenska filologin. Den svenska filologin i Finland står, såsom naturligt är, i det
närmaste samband med studiet af denna vetenskap i dess moderland, Sverige. Under det 17:de
och 18:de århundradet utgåfvos i Sverige många och betydande arbeten till belysande af
forn-litteraturen och fornspråket. Dessa arbeten, editioner af de isländska sagorna, landskapslagarna
och andra medeltida litteraturalster, undersökningarna om runorna samt de stora glossarierna, voro
äfven hos oss kända och studerade, men någon själf ständig forskning på detta område förekom
här icke.
Den första undersökning af svenskt folkmål i Finland finna vi i kyrkoherden A. J. Hippings
1846 publicerade afhandling Om svenska språkdialekten i Nyland. Syftet med densamma är
mera historiskt, än språkligt. Författaren vill bevisa, att Finlands södra och vestra kust sedan
urminnes tider varit bebodd af ett skandinaviskt folkslag. Riktigt har han vederlagt ett påstådt
starkare inflytande af finskan på den nyländska dialekten och visar, att denna i några afseenden
har en synnerligen ålderdomlig karakter; mindre lycklig är han i sitt försök att utreda, med
hvilka dialekter i Sverige den nyländska har närmaste frändskap.
Först genom Axel Olof Freudenthal (f. 1836) infördes i Finland en svensk
språkforskning af vetenskaplig betydelse. Hans första mera betydande arbete hänförde sig till den isländska
litteraturen, ett forskningsområde, som han äfven senare varit tillgifven. Men företrädesvis har
hans vetenskapliga verksamhet dock varit riktad på de svenska landsmålen i Finland. Han utgick
härvid från sin födelsebygd Nyland och utgaf 1870 en öfversigtlig framställning Om svenska
allmogemålet i Nyland. Hans närmaste större afhandling af detta slag gäller det i många stycken
egendomliga Närpesmålet i Österbotten (Uber den Närpesdialekt). På grund af detta arbete blef
Freudenthal 1878 utnämnd till extra ordinarie professor i svenska språket och litteraturen. En
omfattande undersökning om det österbottniska Vöråmålet utkom 1890. Till Freudenthals tidigaste
arbeten höra hans undersökningar Om svenska ortnamn i Nyland, Egentliga Finland och Aland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
