Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Den periodiska littteraturen af V. Vasenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hållas mycket låga, för att bladen skola kunna erhålla någon nämnvärd spridning, och de inskränkta
ressurser tidningarna alltså kunna förfoga öfver inverka naturligen hämmande på publieistikens
tekniska utveckling.
Det visar sig ock i den finska pressens historia, att där stillastående eller tillbakagång kan
skönjas, detta orsakats mera af yttre hinder eller ekonomiska svårigheter, än af bristande inre
kraft. Därför gryr äfven med början af 1870-talet för pressen en ny tid.
Några siffror skola ådagalägga detta.
Ar 1820 hade Finland blott en enda periodisk skrift på finska, medan på svenska utkommo
tre. Tio år senare är förhållandet två till sex, och 1840 är det tre till tio. Ar 1850 hafva de
svenska periodiska skrifterna ej ökats, utan nedgått till ett antal af nio, de finska äro däremot
ändå fyra. År 1860 ega redan båda språken lika många organ: fjorton. Ar 1870 hafva åter de
svenska öfvervigten: sjutton mot tolf.
Man ser verkan af nödåren. Men i slutet af 1870-talet blifva de finska organen åter flere,
och 1880 stå 34 finska mot 23 svenska. Ar 1892 är de finska bladens antal 85 mot 61 svenska.
Betydligt annorlunda ställer sig däremot jämförelsen, om man sammanräknar antalet numror,
i hvilka dessa organ under året utkommit. Ar 1860, då bladens antal var lika, utgåfvos de fjorton
svenska i sammanlagdt 1,560 numror, de fjorton finska däremot i blott 620. År 1880 var
förhållandet ännu 3,100 svenska mot 2,100 finska, men numera hafva äfven i detta afseende de
finska bladen öfvervigten med (år 1892) omkring 6,200 numror mot 5,100 svenska.
Medan alltså på de senaste två årtiondena de svenska bladens både antal och nummertal
ökats till det tre- å fyradubbla, har de finska bladens antal under samma tid sjudubblats och
nummertalet blifvit tio gånger större.
Detta resultat har dock ej ernåtts blott på grund af de förbättrade ekonomiska förhållandena.
Äfven folkundervisningens framsteg och kommunikationsväsendets raska utveckling hafva medverkat
härtill. Men i synnerhet har det starkt pulserande politiska lifvet ökat intresset för och behofvet
af ett verksamt arbete på publieistikens fält. Ju skarpare meningsbrytningarna framträdt, i
synnerhet i språkfrågan, men äfven i andra kulturfrågor, desto mera har på olika orter uppstått behof
af organ för de olika åskådningssätt, som brutit sig mot hvarandra, och sålunda hafva allt flere
orter i landet fått organ ej blott för den svenska och finska befolkningens intressen, utan äfven
för liberalare och mera konservativa åsigter.
Detta tillspetsande af de brännande frågorna gjorde äfven, att Helsingfors Dagblad småningom
förlorade den dominerande ställning det en tid intog. Bladet hade såsom sin uppgift stält att
betona allmänt sociala och politiska frågor framom språkfrågan. Men denna ståndpunkt
tillfreds-stälde icke längre dem, som ville mera energiskt förfäkta det svenska språkets rättigheter. Efter
ett försök med veckotidningen Vikingen (1870—1874) grundades år 1883 den dagliga tidningen
Nya Pressen (redaktör Axel Lille), till hvilken den nämnda fraktionens män snart samlade sig.
Denna splittring af krafter, som tidigare arbetat i förening med hvarandra, verkade försvagande
på Dagbladets ställning, och härtill kom efter Lagerborgs död tämligen täta redaktörombyten.
Allt detta sammanlagdt vållade, att bladet år 1889 upphörde.
På det finska partiets sida hade år 1872 uppsatts Morgonbladet, i ändamål att föra partiets
talan inför den del af allmänheten, som icke förstod finska. Bladet uppehölls länge med icke
ringa uppoffringar och ledt af den trägne arbetaren August Hagman. Men äfven inom detta
parti voro krafterna icke tillräckliga att i längden uppehålla såväl detta blad som det år 1869
grundade finska Uusi Suometar (Nya Suometar), hvartill äfven kom, att Morgonbladets i vissa
afseenden starkt konservativa hållning beröfvade detsamma åtskilligas sympatier, hvilka i språkfrågan
öfverensstämde med bladet. Det nedlades därför år 1884. Visserligen efterträddes detsamma
följande år af Finland, redigeradt bl. a. af den outtröttliga publicistiska kämpen Agaton Meurman
(f. 1826), men äfven denna tidning upphörde, 1892.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
