Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Den periodiska littteraturen af V. Vasenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den redan nämnda Uusi Suometar blef däremot hufvudorganet för det finska partiet. Den
samlade omkring sig snart sagdt hela finskhets vännernas stamtrupp och gick småningom, men
säkert framåt, under omsorgsfull ledning af Viktor Löfgren (f. 1843), för närvarande den äldste
bland redaktörerna för landets större blad. År 1881 blef tidningen daglig, och den har sedan
dess alltmera utvidgat sig, så att den nu är den största och mest spridda af de finska dagliga
tidningarna.
Men äfven inom det finska partiet uppstodo meningsbrytningar, så snart språkstridens mest
brännande period var öfverstånden, och så grundades år 1890 Päivälehti (Dagbladet), afsedd att
förfäkta det åskådningssätt, som framträdde bland partiets yngre medlemmar, och särskildt bland
de yngre finska skönlitterära skriftställarena, hvilka i talrik mängd slutit sig till detta blad.
I bredd med hufvudstadspressen begynte äfven på 1870-talet landsortspressen att ökas till
antal och omfång. Ar 1870 hade endast tio landsortsstäder tidningar, inalles tretton, och af dessa
utkom en fyra och en två gånger, men alla de öfriga blott en gång i veckan. Ar 1882 hade
redan aderton landsortsstäder tillsammans trettiofem tidningar, och af dessa voro tre dagliga (alla
på svenska), men tjugu utkommo två å fyra gånger i veckan. Veckobladen, inalles tolf, voro alltså
redan afgjordt i minoriteten. Men år 1892 hade tjugusju städer tillsammans femtioen tidningar,
bland dem redan fyra finska och lika många svenska dagliga; veckobladens antal hade däremot
nedgått till fem. Af städer med öfver tusen innevånare voro blott Brahestad, Kristinestad,
Jakobstad och Kajana utan tidning, medan i Äbo utkommo fem (fyra dagliga), i Tammerfors fyra (en
daglig), i Uleåborg och Wasa likaledes fyra och i Wiborg tre (alla dagliga).
Denna yttre utveckling motsvaras naturligtvis äfven af en inre: landsortstidningarna höja sig
allt mer till språkrör, ej blott för ortens behof, utan äfven för allmännare syften. Såsom mest
framstående i detta afseende kunna nämnas bland de svenska bladen en ny Åbo Tidning, bland
de finska Kaiku i Uleåborg och Savo (numera Uusi Savo) i Kuopio.
Tidskriftslitteraturen har likaledes under de senaste decennierna gått raskt framåt, dock har
äfven den haft att kämpa mot icke ringa svårigheter, främst af ekonomisk art. Medan alltså många
tidningar redan skötas af yrkespublicister, hafva däremot de flesta tidskrifter fortfaraude bygt
förnämligast på den gamla grunden, intresset för saken. I synnerhet högskolans lärare hafva
betraktat det som en hederssak att ej låta denna haltfullare gren af den periodiska pressen
förtvina, oberoende af huruvida den i materielt afseende kunnat löna deras möda.
Är 1859 vågade Fredrik Polen det för sin tid djärfva försöket att börja utgifva ett litterärt
och äfven med illustrationer försedt månadsblad på finska. Detta, Mehiläinen, upphörde dock
1863, men fick följande år, 1864, en efterträdare i det af Julius Krohn redigerade illustrerade
bladet Maiden ja merien takaa (Öfver land och haf). Äfven detta blef dock icke långlifvadt,
det dog år 1866. Några år senare upptogs samma plan åter af samma energiska utgifvare, och
Suomen kuvalehti (Finlands illustrerade tidning) utkom åren 1873—1880. Tidigare, 1866, hade
Yrjö Koskinen o. a. grundlagt den litterärt-politiska månadsskriften Kirjallinen kuukauslehti.
Denna upphörde år 1880, och i dess ställe trädde (från år 1881) Valvoja, representant för en
något yngre generation, än dess föregångare, och i följd däraf med starkare anslutning till nyare
vetenskapliga och sociala riktningar.
På svenska språket hade man i öfver ett årtionde intet liknande organ. Litteraturbladet hade
upphört 1863, och en efterföljare till detsamma, Litterär tidskrift, utgifven af Karl Collan o. a.,
upplefde blott en årgång (1864). Men luckan fyldes genom den år 1876 af C. G. Estlander
m. fl. grundade Finsk Tidskrift, hvilken allt sedan dess bland tidskriftslitteraturen på svenska
intager det mest framstående rummet. Mer, än något annat föregående liknande organ, har detta
gjort sig kändt äfven i Sverige och mottager äfven bidrag från detta land.
För öfrigt hafva den nyaste tidens mångsidiga intressen naturligtvis sökt sig uttryck på
tidskriftslitteraturens fält. Representanter finnas sålunda redan för olika grenar af näringslifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
