Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. De bildande konsterna af J. J. Tikanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1838—1872) religiöst måleri, medan Alexandra Frosterus (f.
1837), Arvid Liljelund (f. 1844) och Karl Emanuel Jansson
(född af bondeföräldrar på Åland 1840, död 1874) anslöto sig till
den novellartade genremålningen med rörande eller humoristiska motiv
ur barna världen och allmogelifvet — dessa konstnärliga »byhistorier»,
hvilka länge voro gällande inom skolan i Diisseldorf. Till det bästa
den finska konsten hittills frambragt höra Janssons fåtaliga målningar,
t. ex. »Klöfveress» eller kortspel ombord på en åländsk skuta (målad
på Åland 1871, i konstföreningens galleri), Frieriscen från Aland»
(Diisseldorf samma år) samt »Slant i håfven (Diisseldorf 1872, i
Runebergs hem i Borgå), och detta ej blott genom sina rent artistiska
förtjenster, utan äfven och i ännu betydligt högre grad genom den
Johannes Takanen. varma medkänsla för folket, som lyser fram ur hans skildringar.
Men en tärande lungsot tvingade Jansson att redan i början af 1872
afbryta sitt arbete och ryckte honom slutligen, efter ett långvarigt lidande, endast tjugusjuarig, bort
från en löftesrik bana.
Kort efter det penseln föll ur Werner Holmbergs hand voro tvenne landskapsmålare redo att
taga arf efter honom. Hjalmar Munsterhjelm (f. 1840) och Berndt Lindholm (f. 1841) började
livardera sina studier i Diisseldorf och andra tyska konstorter, men den senare kompletterade dem
i väsentlig mån i Frankrike, där han äfven på salongen i Paris utstält flere af sina arbeten.
Ehuru Lindholm redan 1875 öfverflyttade till Sverige, och oaktadt de båda konstnärernes mycket
olika skaplynne, uppbäras de likväl i samma grad af den finska publiken. Man kunde måhända
enklast med två slagord karakterisera motsatsen i deras uppfattningssätt. Munsterhjelm är idealist,
Lindholm realist. Den förre är stämningsmålaren par
prcférance, som med lekande lätthet ur sin inbillnings
och sitt minnes förråd tyckes framtrolla sina tallösa, mest
idylliskt leende bilder ur Finlands natur. I Lindholms
landskap är det däremot, utom behandlingens manliga
kraft, respekten för lokalens gifna prägel, följd in i de
minsta detaljer, som frapperar åskådaren. Tolkar
Munsterhjelm med förkärlek insjönaturen och månskenet, så
älskar Lindholm däremot skogen, hafsstranden och
solljuset.
 |
| Johannes Takanen. |
|
| Rebecka, efter en staty af J. Takanen. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
