Finland i 19de seklet. Framstäldt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer / 338 (1893) With: Leo Mechelin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. De bildande konsterna af J. J. Tikanen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till en fattig torpare i trakten af Wiborg. Båda fingo de sin utbildning i Köpenhamn, och båda
begåfvo sig därefter, Runeberg 1862, Takanen elfva år senare, till Bom, som då ännu utöfvade
samma dragningskraft på nordens bildhuggare, som Diisseldorf på dess målare. Men i riktningen
af deras konst visade sig från början en stor olikhet, i det Runebergs tidigare arbeten ännu röja
en stark påverkan af de klassiska traditionerna från Thorvaldsens tidehvarf, medan Takanen
genast anslöt sig till en mera realistisk riktning.

Takanens lott blef den fattiga konstnärens vanliga, att hålla sig till det lilla formatet och de
små, för publiken tacknämliga motiven. Men till ersättning hafva hans kvinnofigurer (»Aino»
1876, Rebecka 1877, »Andromeda» 1879) blifvit den finska plastikens mest populära och genom
afgjutningar mest spridda verk. År 1884 gick han som segrare ur en af ständerna utlyst täflan

till ett monument i Helsingfors åt Alexander
II samt erhöll kort därpå gemensamt med
Runeberg beställning på dess utförande. Men
ett oblidt öde ryckte honom bort, just då hans
framtid ändtligt ljusnade och tillfälle erbjöds
honom att höja sig öfver det genremässiga
till det monumentala.

Apollo och Marsayas, eft. ett skulpturverk af W. Runeberg.

Lyckligare gestaltade sig förhållandena
för Runeberg, som redan kan blicka tillbaka
på en rad för finska förhållanden ovanligt
stora arbeten. Till hans äldre, antikiserande
riktning höra marmorgruppen »Apollo och
Marsyas» (1872, i konstföreningens galleri),
bestäld af ett antal damer i Helsingfors, samt
tre bilder, likaledes i marmor, ur Psykemyten.
Senare har Runeberg, som 1876 från den
eviga staden öfverflyttade till Paris, under
inflytande af den franska skulpturen öfvergått
till en mer personlig och mer
individualiserande formbehandling, medan likväl
uppfattningens idealitet fortfarande går som den röda
tråden genom hans produktion (bronsstatyn
öfver J. L. Runeberg, rest i Helsingfors 1885,
Per-Brahe-stoden i Abo, modellerad 1885,
samt Alexandersmonumentet, hvars utförande
efter Takanens död tillfallit honom ensam).
Särskildt har han i de allegoriska sockelfigurerna: Finland å Runebergsstoden, Lagen samt
Vetenskapen och konsten å Alexandersmonumentet, funnit de ädlaste uttrycken för sin inspiration. —
Såväl Rimeberg som Takanen hafva dessutom utmärkt sig såsom framstående porträttbildhuggare
(till exempel Takanens i Kuopio resta bronsbyst af J. V. Snellman och Runebergs byst af A.
Fryxell i nationalmuseet i Stockholm).

Var det sålunda framför allt i Diisseldorf och Rom den finska konsten intill medlet af
1870-talet gick i skola, så har sedermera världsstaden vid Seine utöfvat ett ännu bestämdare
inflytande på hennes, liksom öfver hufvud på den nordiska konstens, utveckling. Hennes energiska
framsteg under denna period bero också tvifvelsutan till icke ringa del på, att hon med ifver
deltagit i de stora kulturländernas konsttäflingar, främst på de årliga »salongerna» i Paris. Och i
spetsen för framåtskridandet uppträder nu åter en ung konstnär, som från sina första steg på konstens
bana följts af högt drifna förväntningar, hvilka han äfven fylt — till och med i rågadt mått.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>