- Project Runeberg -  Finländska bidrag till svensk språk- och folklifsforskning /
132

(1894) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132 De östsvenska dialekterna.

Kök. fåglar o. d.: sg. fågät -SI, m. Öbott., Nyl. stavrar o. d. ’störar’: sg.
stavur, Nyl. etc. väddrä o. d. Vädret’: obest. f. vädär; hos verb, i
hvilka den efterföljts af tonande spirant + I, r, n eller
af I -f n, t. ex. Finl., Rågö-Wicht., Nuckö sigäl si g Ja o. d. ’segla’:
subst, sigät o. d., Nyl. mälln, -na’) ’mulna’: adj. mulin (= råtn råttna
’ruttna’: adj. rutin o. likn.). Vid omgestaltningen af dessa verb har
törhända dessutom en annan faktor varit värksam, en fonetisk
analogibildning, hvartill de efter förlängningen enl. d) talrika fallen af
samma art som nagflt: naglar, na var: nävrar afgifvit mönstret *). Genom
densamma infördes kort rotvokal i (den enl. mom. 49 ändelselösa)
in-finitiven, och från infinitiven spriddes den genom utjämning till
verbets öfriga former. Omvändt har växling mellan kort och lång vokal
i talrika fall utjämnats till förmån för den senare; så t. ex. >llägi
o. d. ’slaget’: obest. f. Aläg o. d.; Ösjprov., Ilmola o. Korsholms h:der,
Ped.-Purmo stävur -är ’stör’: pl. st&vrar, ö. Nyl., Nuckö hägäl -ul ’hagel’:
best. f. häglä hägffl; st. mask. o. fem. sg. mägär o. d.: sv. mägär o. d.
(< äldre migri -a -u), m. Öbott. glftn ’galen’: sup. glUnast. — Östsv.
har dessutom icke undgått att röna inflytande af hsv., hvad
vokalkvantiteten framför urspr, gn beträffar. Trakter, i hvilka vokalen
sålunda i denna ställning genomgående förkortats — utom i det fall att
g bortfallit enl. momm. 50, 55 — äro n. och s. (men icke m.) Öbott.,
Sat., Ål., Eg. Finl. med undantag af den östligaste dielen, Rågö-Wichtp.
och Runö. I östligaste Eg. Finl., i Nyl. och på Nargö är denna
förkortning dessutom på väg att genomföras.

29. Lång vokal har i svagton ig stafvelse undergått
förkortning; t. ex. trätt&n o. d.: isl. þrettán, lätär o. d.
’låter’: isl. létr*).

30. Lång konsonant har förkortats efter svagtonig
vokal; t. ex. kallas -as: fsv. kallæss, rutin o. d. ’rutten’4): isl.
rotinn, stakkåtär o. d. ’kort’5): fsv. stakkotter.

*) Häraf äfven subst, målln ’moln’. —x)På detta sätt har urspr.

»

lång vokal blifvit förkortad i ö. Eg. Finl., v. Nyl., Ormsö nävär -ur:
jf. isl. néfr. — 8) I st. f. lätär brukas i nordligaste Öbott. läggär, i
Kökar lltär; jf. emellertid Kök. Sdärlättåre ’åderlåtare’. — 4) Ö. Nyl.,
Sat., s. Öbott. ruti, Runo rutiär, Nuckö, Gsvby rutindur -är. — 8) Så
s. Öbott., Sat., v. Nyl., Ösjprov.; f. ö. stakkå, stakkägär o. d.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:48:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finlandska/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free