Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 1. Samostsv., for hav. främmande novationer. 159
den senare — om man frånser det isolerade vilå i Gkbymålet —
fullständigt kommit ur bruk.
— Vi skola nu vända oss till de samöstsvenska
afvikelser från högsvenskan, som innebära konservativa
drag i förhållande till densamma.
69. Den i hsv. genomförda kontraktionen af de urspr,
diftongerna äi, Sy, ou till långa enkla vokaler är främmande
för östsvenskan, t. ex. stäin o. d. ’sten’ (fno. stæinn), öy o. d.
’ö’ (fno. øy), skSut o. d. (pret.) ’sköt’ (fno. shout).
Betr. de förändringar nämda diftonger undergått i de skilda
målen se §§ 2,1, 9,8, 38, 48, 54, 64, 67; ang. reduktion af desamma
samt sammandragning till kort vokal i vissa fall dessutom §§ 28, 66.
— De hsv. enkla vokalerna hafva i östsv. gjort högst betydande
inkräktningar på diftongernas område. Så hafva urspr. Øy och pii
öfver-alt i flere eller färre ord blifvit ersatta genom ð (eller, med
ljudsub-stitution, yø, ð i de mål, där ð annars representeras af sådana ljud,
§§ 9,8, 48; 31, 42, 46, 49). I Ösjprov. utom Nargö visar sig denna
modernisering blott hos en ringa minoritet af ord. De största
framstegen har den däremot gjort på Nargö och i södra Finland utom ö.
Nyl.: den mot urspr, pil svarande diftongen har här uppgifvits i de
allra flesta fall (bl. a. i pret. af st. verb), i Ålands h:d t. o. m. helt
och hållet; användningen af dift. øy åter är på fasta Ål. inskränkt till
några enstaka ord och tyckes i den öfriga delen af samma område vara
stadd i raskt aftagande. Det sistnämda gäller äfven bruket af dift.
äi — i hvars ställe det hsv. • (ie §§ 42, 46) träder — åtminstone hvad
Ålands ösocknar och den västligare hälften af Nyland beträffar; på
fasta Ål. är ð redan enhärskande. Men i Öbott., Sat., ö. Nyl. och
Ösjprov. äro äi-formerna fortfarande i allmänt bruk
70. ä-ljudet i presensparticipets ändelse har icke
blifvit förbytt till e hos verb, hvilkas rot slutar på lång vokal *),
*) Betr. uppkomsten af den hsv. ändelsen -ende i III sv. konj.
anser jag, att Schagerstöms förklaring (Ark. f. nord. fil. III s. 334)
kommer det värkliga förhållandet nära. Mera härom vid ett annat
tillfälle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
