Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Baltiska företeelser.
199
6. Kort i såväl som kort y har i starktonig stafvelse
framför urspr, kort slutljudande konsonant utvecklat sig till
en öppnare vokal. Denna vokal är — till följd af den mom.
8 här nedan behandlade delabialiseringen också där urspr,
y föreligger — e, ifall den undergått ljudlagsenlig
förlängning (enl. mom. 4 o. § 67), men ä, om den förblifvit kort.
Ex.: spëk späk[k] ’späck’: isl. spik, skëp skåp ’skepp’: isl.
ship; ten tän ’tenn’: isl. tin\ lë ’led’ (m.): isl. ack. lið; ket
kät[t] ’kött’1): nyl. kyt; dän ’dön’: isl. ack. dyn; jf. äfven
däsi ’dös’: isl. dys2), läniträ ’lönn’: isl. ack. hlyn.
I de flesta baltiska dialekter visar ett eller annat ord mot
regeln i; detta har då återinförts ur former, i hvilka den påföljande
konsonanten icke är slutljudande. T. ex. Runö bit Tbett’: best. sg.
biti, plur. -u; Ormsö vikk (jte ljudlagsenl. väkk) ’veck’: best. sg. vikki,
plur. -ir (f. ljudlagsenl. *viki, -ir); Nargö skip ’skepp’: best. sg. skipi,
plur. skipir; Nargö Un ’tenn’: best. sg. tini. För öfrigt har städse
utjämning i motsatt riktning egt rum hos substantiv med växlingen ë 1.
ä: i. — I Rågö- och Wichtp.-målen representeras urspr. I uti
ofvannämda ställning ej sällan af I i st. f. af 6 eller ä. Förmodligen har detta
fl tillkommit genom analogisk förlängning af fl efter mönster af de ord,
hvilkas rotvokal hade växlande kvantitet, men konstant kvalitet. Obest.
sing. skflp ’skepp’ (f. *skflpp), Ifld ’led på gärdesgård’ (f. Ii; isl. hlti) äro
sålunda bildade till best. sg. skflpi o. pl. skflpir, resp. best. sg. lädi o.
pl. Iflðir (ang. dessa formers vokal se ofvan) i analogi med nflv ’näbb’:
nflvi, -ir; fät: fati, -ir; hll: håJi, -ir o. likn. — Öfvergång af kort i, y till
en öppnare vokal i starktonig stafvelse förekommer — bl. a. uti ifrv.
fall — äfven i de nordfinländska dialekterna; se § 7,2.
7. Urspr, kort o har öfvergått till u i starktonig
stafvelse framför
a) kort konsonant, som omedelbart efterföljes af a, t. ex.
pusa ’påse’: isl. (obl.) posa; brutas ’brottas’: isl. brotas; knuða
o. d. ’knåda’: isl. knoða; uvan o. d. ’ofvan’: isl. ofan.
’) Kan likväl omedelbart motsvara äldre kiot 1. køt. — ’)
Slutvokalen i dflsi införd ur de tvåstafviga formerna (jf. isl. pl. dysiar)
enl, mom. 17,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
