- Project Runeberg -  Finländska bidrag till svensk språk- och folklifsforskning /
256

(1894) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

256

De Ö8t8ven8ka dialekterna.

ehuru ändelsévokalen efter denna bortfallit — t. ex. bror
’broar1, tär ’tår’ (jf. § l,ei o. anm.) — hvad best. f. i Brandö
(etc.?) beträffar, med förlängning af den efterföljande
konsonanten, t. ex. bronnar ’broarna1, tftnnar ’tårna1’). Så hafva
vi att märka en utveckling i starktoniga stafvelser af u (urspr.
1. senare tillkommet, jf. § 1,8 o. 47 anm.) till o framför
ge-minerad eller af homorgan explosiva efterföljd nasal eller I
— i det fall nämligen att u icke enl. § 1,48 öfvergått till &
eller att det återstälts på sätt i anm. till samma § omtalas.
Ex.: bronne ’brunnit’, oggär ’ung1, sogka ’sjunka’, oll ’ull’,
mold ’mull’. Vidare en ljudlag, genom hvilken I —
åtminstone till sin senare del — blifvit tonlöst (X) framför t2), t.
ex. gaAt ’gält’. Huruvida de båda senare företeelserna i
likhet med den förstnämda tillkomma äfven Föglömålet, vet
jag icke. Åtminstone är det icke händelsen med den
öfvergång till i, som hvarje af de i §§ l,n, 7,2, 28, 36
behandlade lagarna oberördt y (urspr. 1. uppk. af iü enl. § 4,i)
varit underkastadt i Brändö, Kumlinge (Sottunga?) och Kökar,
och såsom exempel hvarå må anföras ni ’ny’, fííga ’flyga’,
"98 ’rygg’- Den härmed likställiga öfvergången öy > äi —
t. ex. äira ’öra’ (isl. øyra), räitja ’röka’ (isl. røyJcia) — har
egt rum åtin. i Kökar, undantagandes i slutljudet, men
från-kännes uttryckligen Brändömålet3). Om den palatalisering
af långt I, n, som visar sig i dessa trakter, har redan i §
21 blifvit taladt. Här må blott tilläggas, att i Brändömålet
jämväl urspr, dd, tt uttalas dentipalatalt, t. ex. i kudda ’ko’,
lett ’ledt,’.

1) Den sistn. företeelsen är ljudfysiologiskt identisk med den
bekanta samnord. förlängningen af en konsonant, som genom synkope
sammanträffat med en föreg, vokal (se ang. dens. Noreen, Gesch. d.
nord. spr. § 77 b). — *) Ang. samma ljudlag i delar af n. och s. Öbott.,

i Nagu samt på Runö se §§ 19, 30, 41, 67. — *) Liknande företeelser

möta jämväl i Borgåmålet och i de baltiska dialekterna, se §§ 48; 9,8,

51, 58, 62, 67.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:48:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finlandska/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free