Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Landtdagspredikan den 28 Mars 1809 af Domprosten Magnus Jacob Alopæus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uti öfverläggningar och rådslag, böra vi som Christne
alfvarligen beflita oss om sagtmodighet, om ett stilla och fredligt
sinne, som kan styra sin ömtålighet, och är eftergifven i allt
hvad eftergifvas kan och med billighet begäres; men det bör
likväl ske med visdom, klokhet och försicktighet, så att
samdrägt och enighet alldrig sökes på sanningens och rättvisans
bekostnad, alldrig så, att man för att ernå och bibehålla
enighet, förenar sig om något ondt och syndigt, eller afhåller sig
att göra något godt, som bör göras, enligt hvad Guds och
verldslig Lag påbjuda. Man får således icke eftersätta
vigtigare skylldigheter, under förevänning att få lefva i sämja
och enighet; ty hvem vet icke, att deruppå ofta följer så
mycket större skada, missämja och ofrid. Men i bästa
afsigt och med bästa villja, kunna dock ofta olika meningar, i
synnerhet i vigtiga mål yttras, utan att samdrägt och enighet
derföre bör störas. — Apostolens förmaning i vår upplästa
Text, måste derföre noga i akttagas, att intet må ske
med kif och af fåfäng ära, utan med ödmjukhet
räkne hvar den andre yppare än sig. Hvar och en
som då i synnerhet dertill rätt äger, bör få tillstånd att säga
sin mening, då han gör det med besked och anständighet.
Der sådant vägras, eller med förklenande ord och åtbörder
bemötes, uppkommer snart kif, ovänskap och tvedrägt. Här
gäller hvad Konung Salomo säger: okunnighet med
högfärd åstadkommer tvedrägt; Vishet (åstadkommer)
samdrägtighet, Ordsp. B. 13:10. Då är det en vishet,
som enligt Apost. Jacobs intygan, kommer ofvanifrån
och är först ren, sedan fridsam, billig,
tjenstacktig, full af barmhertighet och goda frugter,
ovälldig och utan skrymtan. Ödmjukheten åtföljer
således denna vishet. Man erkänner då gerna andras goda
egenskaper, förmåner och förtjenster, och vidkännes sina egna
svagheter och brister. Man bemöter de ringare med
uppricktig nedlåtenhet och mildhet, och de högre med
högaktning och vördnad. Den ena förekommer den andre
med inbördes heder, Rom. 12:10.
Men om någon Christelig samdrägt och enighet skall
någonsin vinnas och bibehållas, så bör ock i synnerhet den
lärdom fölljas, som oss slutligen gifves i vår hel. Text:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
