Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [1809] Martii Månad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
20000 man Ryssar som legat i bakhåll, hvilka anfallit
Svenskarna, slagit dem och följt dem så tätt på spåren att de
inträngde genom Svenska förskansningarna. — Vidare berättas
att Kungen vore arresterad, och att Hertig Carl regerade; ett
annat rykte förmäler att alla ärender skulle gå i Drottningens
namn. Man berättar om tillgången på följande sätt: Under
påstående Riksdag i Stockholm, skulle Hertig Carl en morgon
gått in till Kungen och på de församlade Ständernas vägnar
anhållit att Kungen endera ville träda från Engelska alliansen
och gifva dem fred, eller ock afsäga sig regeringen. Hvarpå
Kungen dragit ut sin värja, kallat på sitt Hoffolk samt yttrat
sig: att han ännu vore Kung, och att den första som vågade
sig på honom vore dödsens barn. Emedlertid hade troupper
omgifvit slottet och militairer kommo in, som af väpnade
Kungen. Det säges att Kungen velat ta Banken med sig och
flykta till England, hvarföre man företagit revolution: si
fabula vera! Man påstår att General Adlercreutz också skulle
haft del i detta uppror, dertill förmådd af att Konungen
strängeligen befalt honom återtaga de positioner vid Torneå,
hvilka han (Adlercreutz) öfverlemnat åt Ryssarna, men tillika
vägrat att på Adlercreutzes anhållan lämna honom mera folk
till att utföra det. — Om så är att General Adlercreutz burit
händer på sin Kung, så är det en gerning, som för evigt
sätter en skamfläck på denna hittills så tappra och af de flästa
med så mycken högaktning nämnda General; han som förut
i Sverge varit så mycket ansedd, att han (enligt berättelse)
jämte Klingsporren blifvit dragen i vagn af Stockholms
innevånare, och som på landsbygden blifvit bemött med så stor
högaktning, att skjutsbönderna, vid hans resa ifrån Finska
Armeén till Stockholm, skolat alldeles vägrat att af honom
emottaga några skjutspengar och sagt sig gerna velat sjelfva
dra honom fram om det stått i deras förmåga (hvilka
berättelser, om de också icke till alla delar vore fullkomligt
trovärdiga, likväl vittna i hvilket anseende Adlercreutz stått hos
Svenska folket); han, som af sin konung blifvit så mycket
gynnad, och om hvilken hvar redligt sinnad hyst så goda
tankar, — han, säger jag, förtjenar då visserligen intet annat,
än att med största afsky och med de svartaste färger blifva
teknad i Svenska Häfderna. — Och hvad skall man då säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
