Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. (XXII:A). [1789 den 15 Juni]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Farbror och öfriga Herrskapet wid bättre tilstånd och sinnes
lugn, än det wi härstädes kunna berömma oss af. Ty ehuru
wi än äro wid lif och någorlunda hälsa, så är doch ro, frid,
säkerhet och alt det öfriga som skall göra lifwet drägligt och
glatt, länge sedan borta, och aspecterne för framtiden tyckas
blifwa alt mörkare. — At Ryssarne med en obetydlig styrka
af högst 200 man gått öfwer vid Porylä [Pyörylä] i Ithis
Vesikansa, at wåra Tonnerhielmar [Tornerhj:] retirerat i god
ordning och intet sett bak sig förän vid Kåskenniska, at de
således lämnat Ryssen tilfälle at i godan ro totaliter bränna
up Py[ö]rylä, hela stora Jahla byn och dessutom några
smärre, såsom Sikakoski, Paricka och kanske numera alla
de öfriga, sedan han obehindrat fått där husera och fara
fram på andra weckan sedan sidsta Onsdag; det är det
bedröfweliga jag nu får berätta min Herr Farbror, i fall det ei
som jag doch tror förut wore bekant. Det arma folcket har
mist alt hwad de ägt, swäfwa sielfwa ikring i diupa skogar
och ödemarker. Min stackars Swåger med hustru och tre
barn slapp som knappast med lifwet til en liten hollme där
aldrig någon Rysse för skall warit, men de äldre barnen har
änteligen dragit sig fram genom skogarne, så at det ena nu
är på Ithis prästgård och det andra här. Gud wet om min
Swåger och de öfriga nu mera äro wid lif. —
Lieutenantskan Löfving, min farbrors Fru som war öfwer 70 åhr men
intet wille fly, utan förtröstade på Gud och Ryssarnes
bedskedelighet, är inbränd sedan hon förmodeligen förut blifwit
i hiäl slagen. Denna ömkeliga händelse, så wäl som min
Swågers öde, hwars sköna hemman i P[y]örylä och halfwa
Rusthåll i Jahla som åtminstone war ganska wäl bygt, nu är
i aska, har rört oss oändeligen. Såsom i dag lära först några
troupper komma til Jahla i mening at drifwa dem derifrån;
men jag tror de nu redan så förskantsat sig, at det intet går
så lätt. Det berättas och at Ryssen skall wara i annalkande åt
Liöttilä [Lyöt:], men Gud må nådeligen förskona oss för widare
olyckor! — Hwad tycker min Gunstigste Herr Farbror, bör
man ännu wara säker? Men så blinde och handlöse hafwa
wi doch warit, at wi intet giort den ringaste anstalt til
flyttning, och likwäl behöfs det ei mera än en enda retirett til så
är snaran om foten. Nu skulle wist et godt råd behöfwas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
