Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VISHETEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi Dig då, Store Gud! med tacksamt sinne prisa,
Som oss den fägna’n gedt och nu den nåd täckts visa,
At vådelds lågor[1] mer ej qväfva glädie-bloss,
Och andra fler’ förfall ej längre hindra oss!
Vår Milde Konung vi med ömma hiertan vörda,
När uppå Fridens fällt vi Nöjets kärfvar skörda,
När vett och idoghet sig räcka hjelpsam hand,
Och Frihet, Himlens Barn! bor med oss i vårt Land,
När loflig flit, försvar och möda hugnad vinner,
När tarfligheten skydd i goda Stadgar finner,
När man ej nödgad bli’r at nära öfverflöd
Af Medbrors svett och blod och af sin likes nöd.
När allting så ställs til, när allting så beredes,
När folk at dyrcka Gud och vörda Kungen ledes,
När Fosterlandet man at älska muntras opp,
Och om Regerins-sätt att ömhet ha’ och hopp.
När hopp som grundadt syn’s en lycklig framtid visar,
Och bot för förra sår re’n märckligt svedan lisar;
När skull’ til glädie man, om icke då, ha’ skäl,
När allt hvad förr var ondt begynner at bli’ väl?
När skull’ ock denna stad sin skada hällre glömma?
Och hvilcken tid skull’ man för mera tienlig dömma
Vårt Nya Lärohus at viga in med frögd?
Som just tyck’s väntat på en sådan sällhets högd.
Visst hafva vi en tid, som glädie-ordsak gifver,
Och vår Högtidlighet des mer rättmätig blifver,
Ju längre skiuta’n upp man måst’, från åhr til åhr;[2]
Men tolcka glädien rätt, den syslan vil bli’ svår.
Jag mig, til sådant värck, erkänner nog ej värdig,
Min Skaldemö ännu är ovahn, mindre färdig,
Välmening, mer än konst, hos henne än jag ser;
Åhörarns ädelmod dock hopp om ursägt ger!
Jag kan ej, Täcka Kön! på Edert vis intaga
Med ömhet, liflighet, med infall som behaga;
Ert öra läckert är, Er smak är fin och grann,
Min röst är allt för sträf at Edra Qväden härma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
