Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Visheten, Skalde-Digt i sju sånger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Til allt sitt Rikes folck sitt fall vil Försten vända:
Han hade kallat dem, att rådslå om ett värf,
Ett angelägit mål, hvem af dem han skull sända;
Hvem vor’ nu illslug mäst och mäst därjemte dierf?
Han brann af ifrig lust, at Himlens värck förstöra,
Och af des sälla jord en annan afgrund göra!
Han hade mycket frö til många bittra frugter,
Men åker feltes än, hvar han dem kunde så;
Hans afgrund stod för lagt, at inga leda lugter,
I mängd, så långt ifrån, til högden kunde gå:
Blott kund’ han Altar få, nog skull’ han Rökvärck tända,
Som för Guds Helge Son skull’ osa utan ända!
Förmätenheten sielf vid dessa orden ryser;
Men Förstens eftersyn snart lifvar Trollens mod,
De öpna vida gap, där mörckblå låga lyser,
De tugga fragg och skumm och utspy kohlsvart blod,
Med tänder gnisla grymt, när han ej mera talar,
Ge til ett vrede-skri, som skall i mörcksens dalar.
För andra hastar framm en blekgul Lasthieltinna,
Med skrynckad, spräcklig hy, och Afvund är des namn,
Des hår af Ormar är, des ögon eldrödt brinna;
I hand hon Falskhet ta’r, som går i Ängla hamn:
De nalckas Thronens fot och niga som det brukas,
När gift i socker gifs och dolda nålar dukas.
Förlåt, de säga, Prins! at dina tienarinnor
Så dristigt våga på, sin tienst at bjuda ut,
Oss leder trogen nit, som dina Lärjunginnor,
Och om vi något lärdt, ditt värck skall nå godt slut;
Kom sielf och för oss an, ditt mod skäl Afvund ägga,
Och Falskhet spinna gärn, se’n hielp oss nätet lägga.
Tack Döttrar, svarte han, Er lydnad mig behagar;
Hit! farer in i mig, i detta etter-bröst:
Til vägs all Afgrunds hop sig ock tillika lagar,
Med bäfvan stammas främm ett trotsigt: Upp, var tröst!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
