- Project Runeberg -  Ur Finlands historia. Publikationer ur de alopæiska pappren / Del II /
625

[MARC] Author: Adolf Alarik Neovius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Visheten, Skalde-Digt i sju sånger.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I all sin uselhet så har då snillet styrcka!
Med tökna öfverhölgdt förnuftet äger lius.
Hur’ snart kund’ hända oss, des kraft för mycket dyrcka,
Och glömma men’skians fall, få leda til Guds Hus?
Hur’ snart, med store män, at egna vägar tråka?
Men Socrates far vill’! Skull’ vi väl stråten råka?

De Lärde, sedan fölgt, mot denna intet spisat,
En Plato flög för högt och sielf sig ej förstod;
Euclides,[1] se’n han trätt och tu för siu bevisat,
Med skeppund gyckleri har tancka knapt ett lod;
Och Stagiriten lär’ så hvassa uddar slipa,
Man talar, man förstår, fast man ej kan begripa.

När Epicurus fann, hur’ fåfängt mången grillar,
Han går en annan led, för tvärt utaf dock ta’r,
Allt hvad ej synbart är, han tror man sig inbillar,
Och tancka, skick, bestånd, ur slump som ordsak, drar;
Sidst, när han stilla ro i sinnets vällust söker,
Cyrenern lägger til, at kroppen kitslan öker.

I toma Numrer kraft Pythagoras vil finna,
Och om sin Harmonie åtskilligt stridigt lär;
En Zeno skryter stort, fullkomligheten hinna,
Hans finhet flyr vår syn, hans tröstgrund tröstlös är;
En Cynik tror sig vis och prisar dygd för dårar,
Men Tuchten, Dygdens Vän, i tal och gerning sårar.

En Academik spör, hur mycket snillet briste,
Med Pyrrho ense bli’r, om allt at tvifla rår,
Man vet ock det ej vist, om vist man intet viste,
Med fötter kommer fort, men vet ej om man går:
En Käring ser och tror, en Lärd ej tör bedyra,
Om han är sielfver til, om två och två är fyra.

När Romar’n Siälens törst ur Grekens källor stillar,
Begär af den ej har, han svikes i sitt hopp;


[1] Megarensis, Auctor Sectæ Eristicæ.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:49:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finlhist/2/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free