- Project Runeberg -  Ur Finlands historia. Publikationer ur de alopæiska pappren / Del II /
632

[MARC] Author: Adolf Alarik Neovius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Visheten, Skalde-Digt i sju sånger.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

At Lärde af förnuft bevis til pligter läna,
Med miölck den hopen närs, som tål ej stadigt brö’:
At ensamt ingen Konst til Vishets ähra fiker,
At Bildkraft för Förstånd, för Tron Förståndet viker.

Jag vil, at men’skian lär Förfarenheter samla,
Där egen ej förslår af andras blifver vis,
Ser grunder utan dygd, hur’ hälst befäste, ramla,
Allt vett af dygden få, all dygd af mig sin pris;
Om fordom och om nu jag låter kunnskap vinnas,
Och unga spörja mer, än gamla kunna minnas.[1]

Jag vil, den täncka skäl, och Tänckekonsten fattar,
Betragtar, öfning har, rätt sluter, talar klart,
Ej med hårklyfveri dåragtigt hiernan mattar,
Men tanckan löper qvickt, urskillning styr des fart;
För’n man en slutsats gör, sin slutkäd man ransakar,
Och likt ej skiljer åt, ej olikt sammanmakar.

Jag vil til redighet när Prydnad läggs i Talet,
At tanckans klarhet, vigt, med styrka binds i ord,
När kärnan har sin must, jag tål man zirar skalet;
Naturen, af mig sielf, med flit är vacker giord,
Och alla Creatur af fägring nöje röna;
För ädelt agtning bärs och kärlek för det sköna.

Jag vil, at Skaldens sång af eld och ända lifvas,.
Det höga målas starckt, det läckra med behag,
Af ämnet, ej af vin, bör blo’n til giäsning drifvas,.
Och til at vara öm, behöfs ej vara svag;
Med arbet blande ro’n, så skäl han brist ej lida,
Ej tarfva sött förgift i sunda ådror sprida.

På Dygdens vida fällt jag nog utrymme gifvit,
Där må han skala ut, des täckhet bilda af;
At däraf känna lust har ömhet meddelt blifvit,
Den hiernan tancka gedt ock hiertat känsla gaf;


[1] Kon. Gustaf I:s ord til den gamle Bilde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:49:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finlhist/2/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free