Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I.
- II. Lyces Giftermål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som Han Er i födelsen sändt
På dygder och snille!
Naturen ej adelskap känner,
Dess ordning är evig och sann:
Hon vill at som Bröder och vänner
Vi allmänt omfamne hvarann.
Må den som bereder vår lycka
Igenom de krafter han fått,
Bli älskad i rikare mått,
Men ej få förtrycka!
————
II.
Lyces Giftermål.
När Hymen nyss var stadd uppå sin ämbets-färd,
At stifta glada band och öma hjertan para,
Såg han at Philis var hans hela ynnest värd;
Och straxt var han tilreds at Philis den förklara.
Beställsamt han sit tjäll i hennes grannskap slår,
Och med sin qvicka bror i öfverläggning går,
At lyckligt ut sit anslag föra;
Han ville sig deraf et läckert nöje göra,
At Philis lycka ta uti et ömt förvar,
Och skänka henne nögda dar.
Men vid han detta glada värf sin hela omsorg gifver,
Han stackars Lyce varse blifver,
Som tunga steg med missnögd upsyn tog,
Och ur sit klämda bröst förtviflans suckar drog;
Hon med en bruten röst på Hymens hårdhet klagar,
Som hennes trägna offer glömt,
Och tycktes henne dömt,
At ensam i föragt besluta sina dagar.
Hon kände dock, uti sit qvalda bröst,
En drift at lyda än, fast i sin ålders höst,
Naturens ljufva röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 01:49:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/finlhist/2/0032.html
