Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Oratio de statu scientiarum Historicarum sub finem Seculi decimioctavi
- Sorgetal öfver Högstsalig Hans Majestät Kejsar Alexander den Förste, hållit i Borgå Gymnasii öfre lärosal den 2 Junii 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sorgetal öfver Högstsalig Hans Majestät Kejsar
Alexander den Förste, hållit i Borgå Gymnasii öfre
lärosal den 2 Junii 1826,
af
Carl Elias Alopæus.
Menniskans lefnad utgör en kedja af sorger och
bekymmer. Redan barnet i vaggan yttrar med gråt att det känner
plågorna; och ju längre lifstid Försynens vishet tilldelar oss,
desto flere bevis erfara vi på lyckans omväxlingar. Bittrast
röna vi likväl lifvets vansklighet, då dödens härjande hand
väljer sitt offer ibland dem, som genom blodsband, vänskap
eller välgerningar äro med oss nära förenade. Jag behöfver
icke, vördade och aktningsvärde åhörare! vidlöftigt omnämna
sorgen och saknaden då en ömt älskad anförvandt sänkes i
grafvens mörka men fredliga boning; ty, med få undantag,
lärer hvar och en af oss härom äga en sorglig erfarenhet.
leke heller behöfva vi erinras om höjden af den smärta vi
känna vid minnet af en bortgången välgörare: vår egen känsla
i dag och den dystra bedröfvelse, hvaruti vårt fäderneslands
inbyggare blifvit försänkte genom Alexanders död, vittna
derom. Sorgen och saknaden blifver så mycket större, ju
mera oförmodad den olyckshändelse var, hvarigenom en hjelp,
ett stod, ett försvar beröfvats oss. Ty ehuru vi veta, att det
hörer till den ordning, hvarmed den eviga visheten styrer
verlden, att hvarje menniska en gång skall återbetala naturen
sitt lån, så hoppas vi likäl alltid fortfarandet af den sällhet
oss af en stor välgörande tillskyndats; och det var derför icke
underligt, om vi med bestörtning emottogo underrättelsen
derom, att det hjerta oförmodligen hade upphört att slå, som
vi visste hafva varit varmt för befordrandet af vårt väl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 01:49:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/finlhist/2/0179.html
