Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorgetal öfver Högstsalig Hans Majestät Kejsar Alexander den Förste, hållit i Borgå Gymnasii öfre lärosal den 2 Junii 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver den tid, då den lycka, till hvilken vi varit vittnen,
vederfors jorden.
Må vi icke heller förgäta, att uti ett heligt minne
intrycka hågkomsten af den bäste Kejsares omsorg, att äfven
då, när Han af alla Konungars Konung skulle kallas ifrån
sitt jordiska rike, hafva förberedt och tryggat sitt folks lugn
och välfärd, i det Han, genom sitt höga manifest af den 16
Augusti 1823 utnämnde till sin efterträdare sin högtälskade
broder, vår nu regerande allernådigste Kejsare, hvars
uppstigande å den Kejserliga thronen framställt Ryska
Kejsare-huset såsom det högsta mönster för fursteliga slägter.
Så tänkte Alexander, medan Han omsorgsfullt regerade
Öfver sitt lyckliga folk, äfven häruti på dess väl också för
den tid, då Han hunnit hvilan. Skulle då icke, vid minnet
af så mycken huldhet, hvarmed vi af Honom omfattades, vi
djupt känna förlusten af en sådan Kejsare! Är icke den sorg
rättvis, som genom Hans frånfälle lika häftigt träffat både
höge och låge; både dem, som i lifstiden omgifvande den ädle
furstens person, dageligen voro åsyna vittnen till Hans
välgörenhet, och dem, hvilka, gömde i fattigdomens hydda, rönte
Hans godhet? Bedröfvelsen är allmän, saknaden är stor hos
det trogna folk, som sörjande begråter Hans död. Vi kunna
likväl icke vara likgiltige för den öfverjordiska sällhet, som
blifvit vår förklarade Kejsares lott i den eviga fridens
boningar; föreställom oss Honom, fri från de tryckande omsorger,
som i lifvet åtföljde Hans höga kall, för sina mödor emottaga
lönen af den Rättfärdige godhetens nåd, på hviken Han i
tiden förtröstade, och då vi i dessa ljufva föreställningar
söke mildring i vår egen smärta, med hvilken rörelse erfara
vi icke, att samma tankar lifvade den saknade Kejsarens
sörjande Gemåls hopp, att inom kort tid få dela härligheten
med Honom, hvars slocknande ögon Hon med en öm makas
huldhet tillslöt, när döden öfverdrog dem med mörker? —
Beundrom Allmagtens rådslag! — De hvarandra tillgifne
makarne voro icke länge åtskilda; de genom döden slitna banden
äro genom döden åter förenade — Elisabeths sorg har
upphört — Hon har återfunnit sin vän, sin make — äfven Hon
har redan ingått i odödlighetens land och hos Ryska rikets
särskilda folkslag qvarlemnat ett minne, som fortfar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
