Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Svenska Kronprinsar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Finland, som åtta år måste sucka under fiendtligt välde, och
önskom at himmelen måtte bevara oss och våra
efterkommande för de olyckor våra förfäder måst utstå i början af
det århundrade, hvars slut vi snart uplefve.
Finland hade redan andra gången i detta århundrade
fått känna tyngden af fiendtligt öfvervälde, då valet af Hertig
Adolph Fredric til Thronföljare, åtföljdes af freden i Åbo.
Konung Fredric, förmäld med Carl den tolftes syster, Ulrica
Eleonora, hade med henne inga arfvingar. Ständerne,
omtänkte at redan under Konungens lifstid välja honom
Thronföljare, för at förekomma den förvirring en befarad
thronledighet kunde medföra, föllo i en lycklig stund med sitt val
på en Prins, härstammande från Carl den niondes dotter
Catharina, af Wasa ätt, och prydd med dess dygder. Vald til
Svensk Kronprins dröjde han icke at från Tyskland flytta til
sitt nya fädernesland. Hit förde han ock snart som sin
Gemål, den store Fredrics syster, Lovisa Ulrica, och vid deras
hof förenade sig smaken och konsterne at försköna et land,
från hvilken sånggudinnorna redan tycktes för eviga tider
hafva flycktat. Svenska skaldekonstens fader, Dalin, hade
dock redan någon tid förut, genom sitt snille begynt bereda
sin namnkunnighet. Creutz och Gyllenborg, i sällskap med
nordens Sappho, Fru Nordenflyckt, sjöngo nu med behag och
styrka sina odödliga sånger, och Lovisa Ulrica blef år 1753
stiftarinna af det vitterhetssamhälle, som förnyadt af hennes
store son, än i dag fortfar at göra sig förtjent af historien,
vetenskaperna och vitterheten.
Redan innan Adolph Fredrik tilträdde regeringen, ägde
Sverge i sin famn en efterträdare för än et tidehvarf. Det var
Gustaf den tredje, som til Sverges sällhet föddes år 1746.
Handledd af de yppersta lärare, under upsigt af en Tessin
och Scheffer, visade han redan i sina yngre år det lyckliga
snille, den hög för vetenskaper och de ädla konsterne, som i
hans regeringstid gjorde honom til den yppersta regent, den
förträffligaste beskyddare af all lärdom och skicklighet. Hans
tid blef ock utmärkt af de yppersta skalder, som i sina
sånger förevigat hans och sina namn. Sjelf författare af et
ypperligt äreminne öfver en stor hjelte i Gustaf Adolfs och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
