Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erbjuda sig att återvinna densamma. Till en böljan tog
rådet, då konungen dröjde i Turkiet, riksstyrelsen i sina
händer; en åtgärd, som af hvar och en måste gillas,
emedan Sverige ändå behöfde någon regering, och Carl lät
alla ärender gå vind for våg. Visserligen sände han
befallningar i ett och annat hem från Bender och Demotika,
men dessa måste ofta lemnas ouppfyllda, emedan de voro
flere månader gamla, då de kommo hram, och derföre
icke mera passade for förhållandena. Rådet vande sig
således vid en viss sjelfständighet i handlingssätt, äfven
i sitt förhållande till konungen. Det aristokratiska
partiet fick sig en lika klok, som djerf hufvudman i grefve
Arvid Horn, hvilken sedan år 1710 som
kansli-president förestod det kongL kansliet, hos hvilken myndighet
Carl XI förenat uppsigten nästan öfver alla grenar af
rikets förvaltning. Han och hans anhängare slöto sig till
Carls syster, Ulrika Eleonora, hvars arfsanspråk de
understödde, och på Horns inrådan inbjöds i Nov. 1713
prinsessan att taga plats i rådet, för att gifva regeringen
större kraft och anseende, som det hette. Rätta skälet
var, att kunna trygga sig bakom hennes namn, då man
nu ville vidtaga en åtgärd, som man visste att högeligen
skulle misshaga konungen. Knappt hade nemligen
prinsessan tagit säte i rådet, så utfärdades en dylik
riksdagskallelse, som sednaste gången. Ständerne sammanträdde
i Dec., och i Jan. 1714 kom ett bref från Carl, som fått
underrättelse om planen, innehållande ett förbud att
sammankalla riksdag. Som nu detta likväl redan skett,
beslöts att ständerne icke desto mindre skulle blifva
tillsammans, till dess man ytterligare finge höra från
konungen, till hvilken man afsände general von Licwen för att
förklara anledningen till ständernes sammankallande, samt
skildra rikets utblottade ställning. Emedlcrtid fortsattes
riksdagen och häftig opposition lät, i synnerhet på
riddar-huset, förspöija sig. Konungen hade, sade man, bragt riket
i den bedröfligaste belägenhet; den enda räddningen vore’
nu att söka fred, äfven med stora uppoffringar, men dertill
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
