Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ville denne for ingen del beqväma sig. Det allmänna
missnöjet gaf sig luft i flere djerfva ord och förslager,
hvaribland ett, af Lejonmarck, gick nt på ingenting
mindre, än att standerne måtte förklara prinsessan for regent
och sjelfva sedan sluta fred med fienden. Detta
memorial mötte motstånd hos prester och borgare, men
emot-togs med bifall, icke blott på riddarhuset, utan äfven af
bönderne, en förändring i tänkesättet hos Sveriges eljest
så konungska allmoge, som val kunde räknas för ett
betydelsefullt tidens tecken. Nu ansåg Horn saken hafva
gått så långt den under närvarande förhållanden kunde
gå, och att det vore tid att sluta dessa riksdagsupptåg.
De ifrigaste talarne uppkallades inför rådet och fingo af
Hora en allvarsam föreställning för sitt beteende, och
erinrades deijemte, att konungen ännu lefde och ensam
ägde att styra sitt rike. ”Men”, tilläde Hora betydelsefullt,
”om något dödligt skulle tillstöta Hans Maj:t, då skulle
säkert hela kongi, rådet instämma med standerne och önska
att få prinsessan Ulrika Eleonora till sin drottning.” Snart
derefter ankom Carls upprepade befallning att ständerne
skulle åtskiljas; detta skedde till följe häraf också i Juni
och den minnesvärda riksdagen \j\\ slutades. Men
konungen förblef ej okunnig om hvad man der haft för sig,
och började nu ändtligen inse nödvändigheten att komma
hem till sitt rike.
Lillienstedt var beslägtad med Horn, som i sitt
andra äktenskap var gift med den förres svägerska. Dock
inlät han sig ej på minste vis i de farliga planer, som
förehades på riksdagen, utan höll sig, under det den
påstod, nere på sin landshöfdingcplats i Östergöthland.
Dock hade han åter fått sig en annan slags verksamhet
anförtrodd. Carl hade nemligen funnit det betänkligt att
lemna en så betydande myndighet, som en
kanslipresidents, i händernc på en så farlig man, som Hora. Som
ofvanföre nämndes var kontrollen öfver hela rikets
förvaltning uppdragen åt det kongi, kansliet, hvars president
således nära nog innehade ställningen af en premier-mi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
