Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom Åbo akademi kom Finland i beröring med
utlandets lärde, emedan äfven detta land började ådraga sig
den lärda verldens uppmärksamhet; och denna beröring
väckte hågen för och frammanade forskningar i eget lands
historia och språk. Juslenius var väl icke den, som tog
de första stegen på denna orödjade bana, men han gaf
Åtminstone den blundande hågen för forskningar i
fosterländska ämnen ny väckelse. Och då Scarin, Mennander
och Bilmark sedermera fortsatte att arbeta i samma syfte,
förbereddes sålunda den epok i finska häfdeforskningen,
hvartill Porthan *) sedan lade en mera på djupet gående
grund än någon annan före honom.
Bland Juslcnii utgifna skrifter, som närmast afse
fosterlandets behof, var likväl hans ”Finska Orda-Boks
Försök*’ både den vigtigaste och för landet den mest frukt-
*) Referenten hoppas vinna läsarens benägna tillgift, om han vid namnet
Porthan gör en digression från ämnet, och begagnar detta tillfälle, att ur denne
vår oförgätlige landsmans enskilta lif anföra en omständighet, som ej torde
vara allmännare känd. Porthans moder Christina Juslenius var brordotter till D.
Juslenius och syster till hofrättsrådet Peter Jusleen, hvars barn sålunda voro
köttsliga kusiner till Porthan. Vid den äldre af P. Jusleens döttrar Christina
Margaretha hade Porthan, då han ännu var bibliotheks amanuens, fästat sitt
lyerta; men hennes förtidiga död 1772 tillintetgjorde hans framtids glada hopp
och sällhet. I det svarsbref Portlian, angående detta för honom smärtande
dödsfall, skrifver till den aflidnas syster Ulrica Jusleen, som kort förut blif*
vit gift med lektoren, sedermera biskopen i Borgå M. J. Alopaeus, hos hvilken
Christ Marg. Jusleen då uppehöll sig och jemval dog, säger han bland annat:
"Ni vidrörer et ämne, min värdaste Cousine, som jag icke utan den ömmaste
smärta kan ihogkomma, som ännu är mig ganska tungt at skrifva om. Men
det är tillika för ömt at med stillatigande förbigå..........Jag döljer ej den
smarta, som jag känner öfver denna förlust; jag gör mig en heder af at
röja den.
Den saknad som mit hjerta sårar,
Förtjenar billigt mina tarar;
Ej någon hemlighet jag af min känsla gör.
Det hjerta, soin ej lillig oro känner,
Då det förlorar bästa vänner,
Föraktligt, men ej ädelt skattas bör.
At känslor ha, om det hör *vaghet heta,
Hon mera skön uti mit tycke är,
Än den fullkomlighet, som kommer vildhet när,
Och utaf mensklignet och ömhet ej vil veta.
Så tänker jag i denna delen och jag vet, at min Cousine gillar mit
tänkesätt. Jag håller min förlust för ej ininare än Eder, och jag måste tilstå,
«d ännu ingen tidning så högt rört mig" o. s. v. Brefvets datum är 28 April 1772.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
