Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbättrad upplaga af Agrikolas Alkuoppi uskoon, tillökt
med ett antal böner och tacksägelser (kiitos-sanoja). I
slutet säger Juusten sig hafva öfversatt den under
fångenskapen, men tryckt den i Stockholm 1574, måhända
vid samma tid som mötet hölls der.
Juusten skref helst på Latin, och hadc i detta språk
en synnerligen god stil. I Finskan deremot synes han
merendels hafva följt det af Agrikola införda skrifsättet
utan synnerliga förbättringar. Hans håg var företrädesvis
vänd till litterär sysselsättning, och han var derföre mindre
praktisk och mindre ingripande i händelsernas gång än hans
samtida Agrikola, med hvilken han eljest såtillsägandes gick
ijemn skridt. Dock gaf han åt presterskapet många
praktiskt helsosamma råd, och isynnerhet ifrade han för
predikningarnas förbättring; flere gånger klandrar han
de presters vårdslöshet som icke tillräckligt bereda sig
till sin predikan, utan i extemporerade tal ramla fram
meningar utan sammanhang och med föga valda uttryck.
För att införa en bättre smak häruti rekommenderar han
läsning af Luthers, Brentii, Philippi, Crucigeri, Majoris
m. fl. skriftförklaringar; häraf torde man få sluta att hans
teologiska lärdom stod på helt och hållet Tysk grund.
Årsbarn i det närmaste med Luthers reformation, leddes
han af en rent protestantisk öfvertygelse i
religionssa-ker, och hörde afgjordt till den Wittenbergska skolan.
Men på sin ålderdom saknade han tillräcklig fasthet att
med allvar sätta sig emot Johan HLs halfkatolska
tendenser; han sörjde blott öfver dem i tysthet. Märkligt
är att inga cirkulärbref af honom finnas ifrån tiden efter
1574 då den liturgiska reaktionen begynto. Juustens
anseende för vördnadsvärd karaktär och teologisk lärdom
synes hafva varit stort bland samtida; sitt biskopsembetc
skötte han ock med varmaste nit i hela 22 år, och de
flesta kända spåren af hans verksamhet härröra från de
sista åren, hvaraf synes att han icke förtröttades. Han
torde icke hafva varit alldeles fri från en liten portion
fåfänga, att dömma af de motton och exclamationer, syf-
23*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
