Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lust af dragare hade man väl kunnat underkasta sig, for
att nu komma till slags med Tutschkoff. Ty äfven han
var genom flodernes öfversvämning hindrad att draga sig
tillbaka, han var den svagare parten och ett nederlag
under sådana forhållanden skulle gjort det omöjligt for
honom att rädda artilleri, ammunition, tross och lifsmedel,
samt följaktligen ledt till upplösning af hela hans härskara.
Klandret för finska härens långa overksamhet har äfven
blifvit riktadt mot Adlercreutz, så vida man gemenligen
föreställer sig att han, just till följe af Klingspors
personliga obetydlighet, var den, som i sjelfva verket styrde
alltsammans. För att nu visa Adlercreutz’ ställning till sin
chef, blir det nödigt att kasta en blick in i det svenska
högqvarteret. öfverbefälhafvaren, grefve Klingspor, var
en fromsint, beskedlig gubbe, men ingalunda vuxen den
plats, dit en befallning af konungen nästan med våld, emot
hans egen vilja trugat honom. Han var sjelf medveten af
sin oformåga och egnade sig derföre uteslutande åt
ledningen af kommissariats-göromålen, dem han förstod och
i sjelfva verket styrde ganska väl, så att den här han
anförde aldrig led någon egentlig brist, såsom fallet var med
de trupper, som samtidigt stodo vid norrska gränsen, för
att ej tala om det olyckliga landtvämet. Vid alla krigiska
företag röjde han deremot den största obeslutsamhet och
han afsåg mindre deras verkan på fienden, än den de
kunde utöfva på konungens lynne och bevågenhet för
honom. I en sådan sinnesförfattning var han i behof af en
pålitlig rådgifvare, som kunde befria honom ur den nöd,
hvari tvekan och bekymmer dagligen försatte honom.
Med högqvarteret följde tvenne generaler, Klercker och
Aminoff, men som det såg ut, mera för ståtens skuld än
till något egentligt gagn. De sällskapade med Klingspor,
glammade om gemensamma minnen från hofvets
dunst-krets, gjorde heder åt hans läckra supéer, samt bildade
hans spelparti om qvällarne. Men, vare sig att felet låg
hos öfvergeneralen eller hos dem sjelfva, på slagfältet
visade de sig aldrig, aldrig förde de befäl öfver afsöndrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
